Påven Franciskus ledde en bönevaka med över en miljon ungdomar från hela världen

Själva Världsungdomsdagen, som över en miljon ungdomar har kommit till Krakow för att delta vid, infaller på söndagen. Kvällen innan ledde påven Franciskus därför en bönevaka för de unga pilgrimerna på Campus Misericordia, ett stort fält i utkanten av Krakow.

Många pilgrimer gav sig ut till Campus Misericordia tidigt på dagen, där de väntade på den helige fadern medan de sjöng sånger och lät flaggorna från alla sina olika hemländer vaja i vinden ovanför dem. När påven Franciskus slutligen kom så bröt ett stort jubel ut bland ungdomarna.

Den Katolska Kyrkan firar just nu Barmhärtighetens Jubelår, under vilket en fullständig avlat kan erhållas efter Sakramental bikt, kommunion, bön för den helige faderns intentioner, en helhjärtad önskan att aldrig mer begå någon synd och att man sedan går genom en så kallad helig port – som ett tecken på att man vill träda in i Faderns barmhärtighet. En sådan helig port hade ställts upp på Campus Misericordia, och en av de stora höjdpunkten under vakan var när påven Franciskus gick igenom den heliga porten tillsammans med fem ungdomar som representerade de fem kontinenterna. Till sin stora glädje fick dessa fem sedan stiga ombord tillsammans med påven Franciskus på hans ”påvemobil” och åka med honom runt fältet och fram till altaret. Under vakan satt sedan de fem ungdomarna vid påven Franciskus fötter på scenen likt Maria som lyssnade till Jesu ord.

Efter att de över en miljon ungdomarna hade sjungt flera sånger så välkomnade kardinal Dziwisz påven Franciskus till bönevakan. ”Ungdomarna här talar många olika språk,” sa kardinalen. Men idag talar de alla ”trons, gemenskapens och kärlekens språk.”

Ungdomarna visade påven de problem som de möter i sina liv
Några ungdomar spelade sedan upp fem olika scener, som presenterade de problem som unga människor idag har. Många av dem tvivlar, många av dem saknar hopp när de ställs inför allt lidande i världen, särskilt dem som utsätts för krig och terrorism, inte minst i Syrien. Andra känner sig betydelselösa. Vissa ungdomar känner att det inte finns någon möjlighet till förlåtelse för de synder som de har begått. Många ungdomar är även olyckliga eller lider av olika former utav beroenden.

Efter att de fem scenerna hade visats så talade påven Franciskus till ungdomarna. Och han började med att ta upp all den ondska som vi hör om i världen. ”För oss här idag, som kommer från många olika delar av världen, blir de unga människor som utsätts för lidanden av de krig som vi läser om i tidningarna inte längre anonyma. De har ett namn, ett ansikte, en berättelse, de är nära.” ”Vissa saker,” fortsatte den helige fadern, ”förmår vi att inte riktigt uppskatta eftersom vi bara ser dem på skärmen av vår mobil eller dator. Men när vi möter livet, möter människors liv och inte bara bilder på en skärm, så händer något mäktigt. Vi känner behovet av att engagera oss.”

”Det finns inte tid att kritisera någon eller att bråka,” sa påven Franciskus till ungdomarna. ”Vi vill inte bryta ner. Vi vill inte besegra hatet med mer hat, våld med mer våld, terrorism med mer terrorism. Vi är här idag eftersom Herren har kallat oss samman. Vårt svar till en värld i krig har ett namn: Dess nämn är gemenskap, dess namn är brödraskap, dess namn är familj.”

Be, uppmanade påven ungdomarna. Be för allt lidande i världen, för alla era vänner och för alla som har de svårt.

Låt er inte luras av "soff-lyckan!"
Vi riskerar att paralyseras av vår skräck och maktlöshet, sa den helige fadern. ”Men det finns även en annan och ännu farligare form av paralysering,” fortsatte han. ”Det är inte lätt att sätta fingret på den. Jag skulle vilja beskriva den som paralyseringen som uppstår när vi förväxlar lyckan med en soffa. Med andra ord, när vi tror att allt som vi behöver för att bli lyckliga är en bra soffa. En soffa som får oss att känna oss bekväma, lugna och trygga. En sådan där modern soffa med inbyggt massagesystem som får oss att somna. En soffa som lovar oss timtals med bekvämligheter så att vi kan fly till tv-spelens värld och tillbringa all vår tid framför dataskärmen. En soffa håller oss på tryggt avstånd från alla former av smärta och rädsla. En soffa gör det möjligt för oss att stanna hemma utan att behöva arbeta med eller oroa oss för något. ’En soff-lycka!’”

”Men sanningen är något annat. Kära unga människor, vi kom inte till denna värld för att ligga i dvala, för att chilla, för att göra våra liv till en bekväm soffa som vi kan somna på. Nej, vi kom hit av en annan anledning – för att lämna ett avtryck,” sa påven. ”Men när vi väljer det enkla och bekväma, när vi förväxlar lycka med konsumtion, så slutar det med att vi får betala ett högt pris: Vi förlorar vår frihet.”

Jesus är riskernas Herre
”Mina vänner, Jesus är Herre över riskerna och över ett evigt ’mer’. Jesus är inte bekvämlighetens och trygghetens Herre. Att följa Jesus kräver en stor dos mod, en beredskap att byta in sin soffa mot ett par vandringskängor och att ge sig ut på nya och okända vägar. Att röja vägar som öppnar upp nya horisonter och där vi kan sprida glädje, den glädje som föds ur Guds kärlek och som springer upp ur våra hjärtan när vi utför en barmhärtighetsgärning. Att följa vår Guds ’galna’ väg innebär att han lär oss att möta honom i de hungriga, i de törstiga, i de nakna, i de sjuka, i vännen som har det svårt, i fången, i flyktingen och i vår nästa som känner sig övergiven.” ”Guds kärlek inbjuder er att förkunna det Goda Budskapet och att göra era liv till en gåva till honom och till andra.”

Vi är alla kallade att göra detta, fortsatte påven. ”Gud förväntar sig någonting från dig. Gud vill ha något av dig. Gud hoppas på dig. Gud kommer för att bryta ner allt vårt försvar. Han kommer för att öppna dörrarna till våra liv, våra drömmar och vårt sätt att se på saker. Gud kommer för att bryta upp allt det som håller dig instängd. Han vill att du ska drömma. Han vill att du ska se att världen kan förändras genom dig. För faktum är att om du inte ger det allra bästa som du har så kommer världen aldrig att förändras.”

Gud ser till framtiden
”Du kanske säger till mig, fader, jag räcker inte till. Jag är en syndare, vad kan jag göra? När Herren kallar oss så oroar han sig inte för var vi är, för vad vi har varit eller för vad som vi har gjort eller inte har gjort. Tvärtom. När han kallar oss så tänker han på allt det som vi har att ge, på all den kärlek som vi förmår ge. Han ser till framtiden, på morgondagen.”

Efter att påven Franciskus hade talat så avslutades bönevakan med att över en miljon ungdomar knäföll medan en präst bar in det allra heligaste Sakramentet, och placerade det i en monstrans medan en kör sjung Salutaris Hostia. Ungdomarna och påven Franciskus tillbringade sedan tillsammans en lång stund i Eukaristisk Tillbedjan, medan Jesus sannerligen var mitt ibland dem. Kvällen avslutades sedan med att påven Franciskus välsignade ungdomarna med det heliga Sakramentet.