sociala nätverk:

RSS:

App:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Påven Franciskus \ Ceremonier

”Jesus vill ha hjärtan som verkligen är helt vigda till honom” – påven till de gudsvigda

Påven Franciskus predikar för prästerna och de gudsvigda. - OSS_ROM

30/07/2016 11:44

Efter att den heliga fadern på lördagsmorgonen hade besökt den heliga Faustinas Barmhärtighetssystrar i den Gudomliga Barmhärtighetens Sanktuarium utanför Krakow. Under sitt besök där så hörde påven Franciskus även åtta ungdomars bikter på spanska, italienska och franska innan påven vid halv tio-tiden till den helige Johannes Paulus II:s Sanktuarium. I sanktuariet väntade hundratals biskopar, präster, seminarister och ordensmän och -kvinnor på den helige fadern, som denna dag skulle säga Mässan för dem.

Dagens Evangelietext kom från Joh 20:19-30 och handlar om när den uppståndne Jesus visar sig för lärjungarna, och Tomas tvivlar.

Öppna dörrarna för Herren!
”Jesus sänder oss,” började påven Franciskus sin predikan. ”Sedan dess början har han velat att hans Kyrka ska vara i rörelse, en Kyrka som går ut i världen. Och han vill att den ska göra precis som han själv gjorde. Fadern sände honom inte in i världen för att han skulle ta makten över den, utan han ’antog en tjänares gestalt’ (jf. Fil 2:7). Han kom inte ’för att bli tjänad utan för att tjäna’ (Mark 10:45) och för att frambära ett glädjebud (jf. Luk 4:18). På samma sätt så sänds hans lärjungar ut i varje tid.” Kontrasten i Evangelietexten är tydlig, fortsatte den helige fadern. ”Lärjungarna hade stängt dörrarna utav rädsla. Jesus sänder dem ut. Han vill att de ska öppna dörrarna och gå ut och förkunna Guds förlåtelse och frid och den Helige Andes kraft.”

”Denna kallelse riktas även till oss. Hör vi inte ekot av den i den helige Johannes Paulus II:s uppmaning: ’Öppna dörrarna?’ Ändå frestas vi ofta i våra liv som präster och gudsvigda att förbli stängda – utav rädsla eller bekvämlighet – i oss själva eller i vår omgivning. Men Jesus sänder oss ut på en enkelriktad väg – den som leder oss ut ur oss själva. Det är en enkelresa utan returbiljett. Den innebär att vi likt Israels uttåg ur i Egypten går ut ur oss själva och mister våra liv för hans skull (jf. Mark 8:35) och ger oss ut på den väg där vi helt ger oss själva. Jesus tycker inte heller om halvgjorda resor, halvöppna dörrar eller dubbelliv. Han ber oss att packa lätt inför resan, att ge upp vår egen säkerhet när vi ger oss ut, och ha honom som vår enda styrka.”

De gudsvigdas rikedom är Herren – ingenting annat
”Med andra ord, Jesu närmaste lärjungars liv, vilket är vad vi är kallade att vara, formas av en konkret kärlek. Med andra ord, en kärlek som kännetecknas av tjänande och tillgänglighet. Det är ett liv där vi inte har några stängda rum eller privat egendom för vårt egna bruk. De som är utvalda för att forma hela sina liv efter Jesus väljer inte längre sin egen plats, de går dit de blir sända, i ett beredvilligt svar till den som kallar. De väljer inte ens sina egna tider Huset som de bor i tillhör inte dem, för Kyrkan och världen är deras missions öppna plats. Deras rikedom är att låta Herren få vara mitt i deras liv och de söker ingenting annat för egen del. De flyr tillfredsställelsen av att vara i händelsernas centrum, de bygger inte sina liv på den världsliga maktens osäkra grund, eller omger sig med bekvämligheter som får dem att kompromissa med evangelisationen. De slösar ingen tid på att planera för en trygg framtid,” fortsatte påven Franciskus. ”Eftersom de finner sin lycka i Herren så nöjer de sig inte med ett medelmåttigt liv utan brinner av längtan efter att få vittna och nå ut till andra. De älskar att ta risker och att ge sig av och de begränsar sig inte till redan upptrampade vägar utan är öppna för och trogna till de vägar som Anden visar dem.”

Vad aposteln Tomas lär oss
”Dagens Evangelietext berättar även om en namngiven lärjunge: Tomas. I sin tvekan och sina försök att förstå, om än lite envisa, så är han lite som oss och vi finner honom därför ganska sympatisk. Utan att veta om det så ger han oss en stor gåva, han för oss lite närmare Gud, eftersom Gud inte gömmer sig för dem som söker honom. Jesus visar Tomas sina underbara sår, han låter honom med sina egna händer få känna Guds oändliga ömhet, de levande tecknen på hur mycket han led utav kärlek till mänskligheten.”

”För oss lärjungar är det därför viktigt att vår mänsklighet rör vid Herrens kropp och att vi med fullständig tillit och uppriktighet ger honom hela vår varelse. Jesus sa till den heliga Faustina att han är lycklig när vi berättar allt för honom. Han tröttnar aldrig på att höra om våra liv, som han redan vet allt om, utan han väntar på att vi ska berätta allt om vår dag för honom (jf. Den heliga Faustinas Dagbok, 6 september 1937). Detta är vägen att söka Gud – genom uppriktig och orädd bön ge honom våra bekymmer, våra problem och vårt motstånd. Vi vinner Jesu hjärta genom uppriktig öppenhet, genom hjärtan som kan se och sörja över sin egen svaghet, men som samtidigt litar på att det är precis där som Guds barmhärtighet kan verka.”

Jesus vill ha hjärtan som verkligen är helt vigda till honom
”Vad ber Jesus oss om? Han vill ha hjärtan som verkligen är helt vigda till honom, hjärtan som finner sin kraft i hans förlåtelsen för att med medkänsla kunna utgjuta den över våra bröder och systrar. Jesus vill ha hjärtan som är öppna och ömsinta mot de svaga, hjärtan som aldrig förhärdas. Han vill ha milda och öppna hjärtan som inte föreställer sig inför dem som Kyrkan utser till våra vägledare. Lärjungar tvekar inte att ställa frågor, de är tillräckligt modiga för att våga konfrontera sina tvivel och att föra fram dem in för Herren, för sina utbildare och överordnande, utan baktankar eller förtegenhet. En trogen lärjunge ägnar sig ständigt åt vaksam urskiljning eftersom hon vet att våra hjärtan måste tränas varje dag, först och främst i sin tillgivenhet, för att kunna undvika alla former av dubbelsidighet i våra inställningar och i våra liv.”

”I slutet av sitt lidelsefulla sökande så trodde aposteln Tomas inte bara på Uppståndelsen utan upptäckte även i Jesus sitt livs stora skatt, sin Herre. Till Jesus säger han: ’Min Herre och min Gud!’ (Joh 20:28). Det skulle göra oss gott att varje dag be med dessa magnifika ord och att säga till Herren: ’Du är min enda skatt, vägen som jag måste följa, mitt livs kärna, mitt allt.’”

30/07/2016 11:44