Hela kardinal Dziwisz predikan från Invigninsmässan

I sin predikan under den stora Mässan som inledde Världsungdomsdagen i Polen utgick Krakows ärkebiskop, kardinal Dziwisz, ifrån tre olika texter. Den första var hämtad från Jes 52:7-10, och talar om hur härligt det är att höra budbärarens steg som förkunnar Herrens härlighet. Den andra texten kom från Rom 8:31-35, 37-39 där aposteln Paulus talar om hur ingenting förmår skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus. Evangelietexten var den älskade berättelsen om mötet mellan den uppståndne Kristus och aposteln Petrus, där Jesus frågar Petrus: ”Älskar du mig?” (Joh 21:15-17). I sin predikan sa kardinalen:

”Kära vänner, när vi lyssnar till samtalet mellan den uppståndne Jesus och Simon Petrus på den galiléeiska sjöns strand och hör de tre frågorna om kärlek och dess svar, så måste vi ha de prövningar som fiskaren från Galiléen fick utstå innan detta samtal i åtanke. Vi vet att han en dag lämnade allt – sin familj, båtar och nät – för att följa en ovanlig Lärare från Nasaret. Han blev hans lärjunge. Han fick lära sig Hans sätt att se på Gud och människor. Han var med under Hans lidande och död, även de stunder då han fick erfara sin egen svaghet och förnekelse. Efteråt så upplevde han ett tid av förundran och glädje över Jesu uppståndelse och hur han visade sig för sina närmaste lärjungar inför sin himmelsfärd.”

”Vi vet även fortsättningen på samtalet, eller snarare det kärleksprov, som dagens Evangelium talar om. Simon Petrus, styrkt av den Helige Ande, blev ett modigt vittne om Jesus Kristus. Han blev en klippa för den framväxande Kyrkan. För allt detta fick han betala det högsta priset i det Romerska Imperiets huvudstad – han korsfästes likt sin Mästare. Utgjutelsen av Petrus blod för Jesu namn blev det trons frö som fick Kyrkan att börja växa och som ledde till att den utbreddes över hela världen.”

”Idag talar Kristus till oss i Krakow, vid floden Wislas strand. Denna flod flyter genom hela Polen, från bergen till havet. Petrus erfarenhet kan få bli vår egen och inspirera oss till eftertanke. Låt oss ställa tre frågor och sedan söka svaren på dem. Först, varifrån kommer vi? Sedan, var befinner vi oss idag, i denna stund utav våra liv? Och slutligen, vart är vi på väg, och vad ska vi ta med oss?”

”Varifrån kommer vi? Vi kommer ’från alla länder under himlen’ (Apg 2:5), likt alla dem som kom till Jerusalem på Pingstdagen. Men det är utan tvekan fler utav oss idag än det var för två tusen år sedan, för vi följs utav århundraden av förkunnelse av Evangeliet, som sedan dess har nått till jordens yttersta gräns. Vi kommer med erfarenheter från olika kulturer, traditioner och språk. Vi kommer även med vittnesbörd om tro och helighet från våra bröder och systrar, de som har följt den uppståndne Herren, från tidigare generationer liksom från den nuvarande.”

”Vi kommer från de delar av världen där människor lever i fred, där familjer är kärleksfulla gemenskaper och där unga människor kan följa sina drömmar. Men ibland oss finns det även unga människor från länder vars människor lider på grund av krig eller andra sorters konflikter, där människor svälter ihjäl och där kristna brutalt förföljs. Bland oss finns det unga pilgrimer från delar av världen där våld och blind terrorism härskar och där ledarna tillskanskar sig makt över människor och nationer i vansinniga ideologiers namn.”

”Till mötet med Jesus under dessa dagar tar vi med oss våra personliga erfarenheter av att leva Evangeliet i vår svåra värld. Vi tar med oss våra rädslor och besvikelser, men även vårt hopp och vår längtan, vår önskan om att leva i en mänskligare, mer kärleksfull och solidarisk värld. Vi erkänner våra svagheter, men vi tror samtidigt att ’allt förmår vi genom honom som ger oss kraft’ (Fil 4:13). Vi kan möta utmaningarna i den moderna världen, i vilken människor väljer mellan tro och otro, gott och ont, kärleken och förkastelsen av den.”

”Var är vi nu, vid denna tid utav våra liv? Vi har kommit från när och fjärran. Många av er har rest hundratals mil och har investerat mycket i er resa för att kunna vara här. Vi är i Krakow, Polens tidigare huvudstad, som nåddes av trons ljus för 1050 år sedan. Den polska historien har varit svår, men vi har alltid försökt att förbli trogna till Gud och till Evangeliet.”

”Vi är alla här eftersom Kristus har samlat oss. Han är världens ljus. Den som följer honom vandrar inte i mörkret (Joh 8:12). Han är vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). Han har det eviga livets ord. Till vem skulle vi annars gå? (Joh 6:68). Endast Han – Jesus Kristus – förmår tillfredställa det mänskliga hjärtats djupaste längtan. Det är Han som har lett oss hit. Han är här mitt ibland oss. Han vandrar med oss likt Han vandrade med sina lärjungar på vägen till Emmaus. Låt oss under dessa dagar anförtro honom allt som händer oss, våra rädslor och vårt hopp. Under dessa dagar kommer Han att fråga oss om vår kärlek, likt Han frågade Simon Petrus. Låt oss inte undvika att svara på dessa frågor.”

“När vi möter Jesus så inser vi samtidigt att vi alla är en enda gemenskap – Kyrkan – som är bortom alla de gränser som människor har bestämt och som skiljer folk åt. Vi är alla Guds barn, räddade genom hans Sons blod. Att få uppleva den världsvida Kyrkan är en stor upplevelse som hör till Världsungdomsdagen. Bilden av Kyrkan beror på oss, på vår tro och på vår helighet. Det är upp till oss att se till att Evangeliet når dem som ännu inte har hört om Kristus eller som inte har fått lära sig tillräckligt om Honom.”

”Imorgon kommer vår tids Petrus, påven Franciskus, att komma hit till oss. I övermorgon kommer vi att välkomna honom på den här platsen. Under de följande dagarna kommer vi att lyssna till hans ord och be tillsammans med honom. Påvens närvaro på Världsungdomsdagen är även det ett vackert kännetecken som hör samman med detta firande av tron.”

”Och slutligen, den sista frågan, vart är vi på väg och vad kommer vi att ta med oss härifrån? Vårt möte kommer bara att vara några få dagar. Det kommer att vara en intensiv, andlig och till viss del fysiskt krävande upplevelse. Efteråt kommer vi att återvända till våra hem, familjer, skolor, universitet och arbetsplatser. Kanske kommer vi att fatta några viktiga beslut under dessa dagar? Kanske kommer de att ge oss några nya mål för vårt liv? Kanske kommer vi att höra Jesu klara röst be oss att lämna allt och följa Honom?”

”Vad kommer vi att ha med oss när vi återvänder hem? Det är bäst att inte försöka svara på denna fråga i förväg. Men låt oss anta en utmaning. Under dessa dagar, låt oss dela det som är allra mest värdefullt med varandra. Låt oss dela vår tro, våra erfarenheter, våra förhoppningar. Mina kära unga vänner, må dessa dagar bli ett tillfälle att forma era hjärtan och sinnen. Lyssna på biskoparnas katekesundervisningar. Lyssna på påven Franciskus. Delta helhjärtat i liturgin. Upplev Herrens barmhärtiga kärlek i Försoningens Sakrament. Upptäck även Krakows alla kyrkor, denna stads rika kultur och gästfriheten hos dess invånare och hos dem i de närliggande städerna, där vi kommer att finna vila efter dagens strapatser.”

”Krakow genomsyras av den Gudomliga Barmhärtighetens mysterium, bland annat tack vare den ödmjuka syster Faustina och den helige Johannes Paulus II, som gjorde Kyrkan och världen uppmärksamma på detta särskilda karaktärsdrag hos Gud. När ni återvänder till era länder, hem och gemenskaper, bär då med er en gnista av barmhärtighet för att påminna alla om att ’saliga är de barmhärtiga, för de skall möta barmhärtighet’ (Matt 5:7). Bär med er trons eld och upptänd vår värld och rena den från egoism, våld och orättvisor, så att en civilisation präglad av godhet, försoning, kärlek och fred kan få växa sig allt starkare på vår jord.”

”Profeten Jesaja säger oss idag hur härligt det är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen och ropar ut goda nyheter (Jes 52:7). Johannes Paulus II var en sådan budbärare. Han var ungdomarnas och familjernas vän och det var han som tog initiativet till Världsungdomsdagen. Var även ni sådana budbärare. Bär de goda nyheterna om Jesus Kristus till världen. Vittna om att det är både värt det och nödvändigt att anförtro våra liv till Honom. Öppna upp era hjärtans dörrar för Kristus. Förkunna fast övertygade likt aposteln Paulus att, ’varken död eller liv, [...] eller något annat i skapelsen ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre’ (Rom 8:38-39).”

”Amen!”