sociala nätverk:

RSS:

Vatikanradion

Påvens och Kyrkans röst i dialog med världen

Språk:

Fokus \ Helgon

23 juli – den heliga Birgittas himmelska födelsedag

Den heliga Birgitta av Sverige

23/07/2016 11:31

Den 23 juli är den heliga Birgittas himmelska födelsedag. I Sverige firas hennes högtid på Birgittadagen den 7 oktober, det datum då hon helgonförklarades, men övriga delar av den Katolska Kyrkan firar Europas skyddshelgon i juli.

Så vem var hon egentligen, denna enastående kvinna som kom att betyda så mycket för så många? En av de allra vackraste introduktionerna till vårt mest berömda svenska helgon har getts av påven Benedictus XVI som under en period år 2010 i sina katekeser under onsdagsaudienserna talade om medeltida kvinnliga helgon. Givetvis talade den helige fadern då även om den heliga Birgitta av Sverige, och den 27 oktober hade turen kommit till henne.

Birgittas liv och budskap
”Alldeles innan det stora jubelåret år 2000 så utsåg påven Johannes Paulus II den heliga Birgitta av Sverige till ett utav Europas skyddshelgon. Denna morgon skulle jag vilja presentera henne, hennes budskap och varför denna heliga kvinna ännu idag har mycket att lära Kyrkan och världen.”

”Omedelbart efter hennes död 1373 skrev hennes andliga fäder en biografi om den heliga Birgitta för att påskynda hennes helgonförklaringsprocess, och vi vet därför mycket om hennes liv. Hon föddes 70 år tidigare, 1303, i Finsta i Sverige, ett nordeuropeiskt land som under tre århundraden hade tagit emot den kristna tron med samma entusiasm som helgonet tog emot den från sina föräldrar. De var mycket fromma människor som tillhörde adeln och som hade nära kopplingar till kungahuset.”

”Vi kan se två olika tidsperioder i detta helgons liv.”

Hustru och moder
”Den första perioden av hennes liv präglades av hennes lyckliga äktenskap. Hennes make hette Ulf och han var lagman i ett betydelsefullt område i kungariket Sverige. Deras äktenskap varade i 28 år, fram till Ulfs död. De fick åtta barn och deras dotter Katarina vördas även hon som helgon. Detta säger mycket om Birgittas hängivenhet för hennes barns utbildning. Även kung Magnus av Sverige uppskattade hennes pedagogiska kunskaper så mycket att han kallade henne till hovet för att hon skulle introducera hans unga hustru Blanka av Namur till den svenska kulturen. Birgitta, som fick sin egen andliga vägledning från lärda ordensmän som vägledde hennes bibelläsning, utövade ett mycket gott inflytande över sin egen familj som tack vare hennes närvaro blev en sann ’huskyrka’. Hon och hennes make valde även tillsammans att leva enligt regeln för den franciskanska tredjeorden. Med stor kärlek hjälpte Birgitta de fattiga och hon grundade även ett sjukhus. Vid sin hustrus sida blev även Ulf en bättre människa och hans egen tro fördjupades allt mer. När de återvände efter en lång pilgrimsfärd till Santigo de Compostela, dit de reste 1341 tillsammans med flera andra familjemedlemmar, så beslutade sig de äkta makarna för att börja leva i avhållsamhet. Men bara en liten tid senare, i stillheten i det kloster dit han hade dragit sig tillbaka, så fick Ulfs jordiska liv sitt slut. Denna första tidsperiod av Birgittas liv hjälper oss att se värdet utav vad vi idag skulle kalla för en autentisk ’andlighet i äktenskapet’. Kristna makar kan tillsammans vandra helighetens väg styrkta utav äktenskapets sakrament. Ofta är det kvinnan, precis som det var i den heliga Birgittas och Ulfs liv, som genom sin religiösa känslighet, förfining och mildhet lyckas övertala sin make att följa trons väg. Jag tänker med tacksamhet på alla de kvinnor som även i vår tid dag efter dag lyser upp sina familjer genom sitt kristna livs vittnesbörd. Må Herrens Ande fortsätta att inspirera dagens kristna makar till helighet så att de må visa världen skönheten i ett äktenskap som levs enligt Evangeliets värden: kärlek, ömhet, ömsesidig hjälp, fruktsamhet genom att ta emot och uppfostra barn, öppenhet och solidaritet med världen och ett deltagande i Kyrkans liv.”

Änka och Ordensgrundare
”Den andra perioden av Birgittas liv började när hon blev änka. Hon valde att inte gifta sig igen utan att istället fördjupa sin relation till Herren genom bön, botgöring och välgörenhet. Därför kan även kristna änkor finna en förebild i detta helgon. Det är till och med så att Birgitta efter sin makes död gav alla sina ägodelar till de fattiga och även om hon aldrig avlade några löften så slog hon sig ned i närheten av cisterciensklostret i Alvastra. Här började de gudomliga uppenbarelser som hon sedan erfor under resten av sitt liv. Birgitta dikterade dem för sina biktfäder och sekreterare som sedan översatte dem från svenska till latin och samlade dem i åtta band med titeln Revelationes (Uppenbarelser). Ett tillägg följde sedan på dessa och det kallades helt enkelt för Revelationes extravagantes (Tillägg till Uppenbarelserna).”

”Den heliga Birgittas uppenbarelser har mycket skiftande innehåll och still. Ibland presenteras dessa uppenbarelser som dialoger mellan de gudomliga Personerna, Jungfrun, helgonen och ibland även demoner och det är dialoger som även Birgitta deltar i. Vid andra tillfällen beskrivs istället en särskild vision och i andra så är det jungfru Maria som berättar för henne om Sonens liv och mysterier. I sitt brev Spes Aedificandi förklarade påven Johannes Paulus II att trots att de ibland har kritiserats så har ’Kyrkan, som erkände Birgittas helighet utan att någonsin uttala sig om hennes enskilda uppenbarelser, i stort godtagit äktheten i hennes inre upplevelse’ (nr. 5). Det är verkligen så att läsningen av uppenbarelserna utmanar oss i många viktiga frågor. Till exempel så återkommer ofta beskrivningar av Kristi lidanden med mycket realistiska detaljer. Birgitta hade alltid en särskild hängivenhet till Kristi lidande genom vilket hon komtemplerade Guds oändliga kärlek för människorna. Hon lägger djärva ord på Herrens läppar när han säger till henne: ’O mina vänner, jag älskar mina får så innerligt så att om det vore möjligt så skulle jag flera gånger om dö för var och en av dem samma död som jag led för allas frälsning’ (Uppenbarelser, bok I, kapitel 59). Marias sorgliga moderskap som gjorde henne till Mediatrix och till Barmhärtighetens Moder är även det ett ämne som ofta återkommer i Uppenbarelserna.”

 ”När hon tog emot dessa karismor så var Birgitta medveten om att Herren hade gett henne en särskild kärleksgåva. ’Min dotter,’ läser vi i den första boken av Uppenbarelserna, ’Jag har valt dig för min egen del, älska mig utav hela ditt hjärta… över allt annat som finns i denna värld’ (kapitel 1). Birgitta visste även och var fast övertygad om att varje karisma ges för att bygga upp hela Kyrkan. Därför är många av hennes uppenbarelser riktade som tillrättavisningar, ibland även mycket skarpa sådana, till den tidens troende, inklusive kyrkliga och politiska ledare, så att de skulle leva ett liv i överenstämmelse med sin kristna tro. Men hon tillrättavisade dem alltid med respekt och med full förtröstan på Kyrkans magisterium och särskilt på Petri Efterträdare.”

Den sista tiden i Rom
“1349 så lämnade Birgitta Sverige för alltid och påbörjade en pilgrimsfärd till Rom. Hon ämnade inte enbart att delta i Jubelåret 1350 utan ville även få regeln för den religiösa orden som hon ämnade grunda godkänd av påven. Orden skulle uppkallas efter vår Frälsare och skulle bestå av både munkar och nunnor under ledning av en abbedissa. Detta är en detalj som inte borde överraska oss. Under medeltiden fannas det monastiska ordnar med både manliga och kvinnliga grenar som levde efter samma regel och som leddes av en abbedissa. Faktum är att i den kristna traditionen så ges en särskild värdighet till kvinnan, alltid med Maria, Apostlarnas Drottning som föredöme, och en egen plats för henne i Kyrkan som utan att överlappa de vigda prästerna är lika viktigt för en gemenskaps andliga tillväxt. Även samarbetet mellan gudsvigda män och kvinnor, som alltid måste ske med respekt för deras specifika kallelser, är mycket viktigt i vår tid. I Rom så ägnade Birgitta tillsammans med sin dotter Katarina all sin tid åt ett intensivt apostolat och åt bön. Från Rom gav hon sig även ut på pilgrimsfärder till olika pilgrimsorter i Italien. Särskilt bör Assisi, den ort som den helige Franciskus kom ifrån, nämnas. Han var ett helgon som alltid låg henne varmt om hjärtat. 1371 uppfylldes till slut henns djupaste önskan – att resa till det Heliga Landet. Hon fick sällskap utav sina andliga barn, en grupp som Birgitta kallade för ’Guds vänner’. Under de här åren så levde påvarna i Avignon, långt bort från Rom, och Birgitta bad dem innerligt att återvända till Petri biskopssäte i den Eviga Staden. Hon dog 1373, innan påven Gregorius XI återvände till Rom för gott. Hon begravdes tillfälligt i kyrkan San Lorenzo in Panisperna i Rom men 1374 tog hennes barn Birger och Katarina hennes kropp tillbaka till hennes hemland och till klostret i Vadstena, hjärtat i den religiösa orden som den heliga Birgitta grundade. Orden började genast att växa märkbart. 1391 helgonförklarades Birgitta högtidligt av påven Bonifatius IX. Hennes helighet, som kännetecknades av hennes många gåvor och de erfarenheter som jag har velat belysa i denna korta biografiska och andliga översikt, gör henne till en framstående person i den europeiska historien. Genom sin härkomst från Skandinavien så vittnar Birgitta om hur djupt kristendomen genomsyrar alla folkslag på denna kontinent. Genom att utnämna henne till ett utav Europas skyddshelgon så hoppades påven Johannes Paulus II att den heliga Birgitta, som levde på 1300-talet då kristendomen i väst ännu inte hade sårats av splittringar, må be till Gud att han må skänka oss den kristna enhetens nåd som vi så starkt längtar efter. Låt oss be, kära bröder och systrar, för samma sak och som ligger oss varmt om hjärtat och om att Europa alltid må styrkas av sina kristna rötter genom den heliga Birgitta av Sveriges förbön, Guds trogna lärjunge och ett utav Europas skyddshelgon.” 

23/07/2016 11:31