Hela påvens katekes - 24. Barmhärtigheten renar hjärtat

Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 22 juni sa påven att Guds barmhärtighet renar hjärtat. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

“Herre, vill du, så kan du göra mig ren” (Luk 5:12): så vädjar en spetälsk till Jesus. Denne man ber inte bara om att bli botad utan om att bli “renad”, att hela han skall bli frisk i kroppen och i hjärtat. Spetälskan betraktades som ett slags förbannelse från Gud, som något djupt orent. Den spetälske måste hålla sig på avstånd från alla. Han fick inte besöka templet eller någon gudstjänst. Långt från Gud och långt från människor. Dessa människor levde ett sorgligt liv.

Trots detta ger inte denne spetälske upp inför sjukdomen eller inför de regler som utesluter honom. För att nå fram till Jesus är han redo att bryta mot lagen och gå in i staden – något som han inte fick göra, det var förbjudet -, och när han fann honom  kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren”” (vers 12). Allt vad denne man som betraktades som oren gör och säger är ett uttryck för hans tro. Han erkänner Jesu makt. Han är säker på att Jesus har makt att bota honom och att allt beror på hans vilja. Denna tro har gett honom kraft att bryta mot alla regler och att försöka träffa Jesus, och han faller på knä inför honom och kallar honom ”Herre”. Den spetälskes bön om hjälp visar att när vi möter Jesus behöver vi inte hålla några långa tal. Det räcker med några få ord, om de åtföljs av full förtröstan på hans allmakt och godhet. Att anförtro sig åt Guds vilja är att överlämna sig åt hans gränslösa barmhärtighet. Jag skall berätta något personligt. På kvällen, innan jag går och lägger mig, ber jag denna korta bön: “Herre, vill du, så kan du göra mig ren”. Och jag ber fem ”Fader vår”, en för vart och ett av Jesu sår, för Jesus har renat oss med sina sår. Men om jag gör det kan också ni göra det hemma och säga: “Herre, vill du, så kan du göra mig ren” och tänka på Jesu sår och be en ”Fader vår” för vart och ett av dem. Och Jesus lyssnar alltid till oss.

Jesus blir djupt gripen av denne man, Markusevangeliet betonar att ” Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!”” (1:41). Jesu gest åtföljer hans ord och uttrycker hans undervisning. Trots att Mose lag förbjöd att man närmade sig en spetälsk (jfr 3 Mos 13:45-46), sträcker Jesus ut sin hand och rör rentav vid honom. Vi möter ofta en fattig som kommer oss till mötes. Vi kan vara generösa och visa medlidande, men oftast rör vi inte vid honom. Vi ger honom en slant, som vi kastar till honom, men vi undviker att röra hans hand. Och vi glömmer bort att det där är Kristi kropp. Jesus lär oss att inte vara rädda för att röra vid den fattige och utstötte, för han är i dem. Att röra vid den fattige kan rena oss från hyckleriet och göra så att vi bryr oss om hur han har det.

Efter att ha botat den spetälske befaller Jesus honom att inte berätta det för någon, men han säger till honom: “gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem” (vers 14). Denna Jesu befallning visar åtminstone tre olika saker. Den första: nåden som verkar i oss söker inte publicitet. Vanligen rör den sig diskret och utan uppståndelse. För att bota våra sår och leda oss på helighetens väg arbetar den genom att tålmodigt forma vårt hjärta efter Herrens hjärta, så att det allt mer tar efter dess tankar och känslor. Den andra: genom att låta prästerna göra en officiell kontroll av botandet vinner den spetälske på nytt tillträde till de troendes gemenskap och samhällslivet. Hans integration fullbordar helandet. Så som han själv bad har han nu renats helt och hållet. Till sist: genom att visa sig för prästerna vittnar han för dem om Jesus och hans auktoritet som Messias. Den barmhärtighetens makt med vilken Jesus har botat den spetälske har gjort så att dennes tro öppnar sig för missionen. Han var en utesluten, nu är han en av oss.

Låt oss tänka på oss själva, på vår misär... Var och en har sin egen. Låt oss tänka uppriktigt. Ofta döljer vi vår misär med god uppfostran. Och då måste vi vara ensamma, falla på knä inför Gud och be: “Herre, vill du, så kan du göra mig ren”. Och gör det, gör det varje kväll innan ni går och lägger er.