2016-06-20 11:59:00

Hela påvens katekes - 23. Barmhärtigheten är ljus


Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 15 juni förklarade påven jesus möte med den blinde i ljuset av Guds barmhärtighet. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

Barmhärtigheten är ljus (jfr Luk 18:35-43)

Medan Jesus närmar sig Jeriko utför han undret att återge synen åt en blind som tiggde vid vägkanten (jfr Luk 18:35-43). Idag skall vi försöka förstå innebörden i detta tecken, för det rör också oss. Evangelisten Lukas säger att den blinde satt vid vägkanten och tiggde (jfr vers 35). På den tiden – men också för inte så länge sedan – kunde en blind bara leva på att tigga. Denne blinde står för alla dem som marginaliserats på grund av fysiska eller andra problem. Han är åtskild från folket, han sitter där medan folket går förbi och tänker på sina egna problem. Vägen, som kan vara en mötesplats, är för honom i stället en plats av ensamhet. Många människor går förbi.. och han är ensam.

Det är en sorgslig bild av en marginaliserad människa, särskilt mot bakgrund av staden Jeriko, en strålande och grönskande oas i öknen. Vi vet att det är just till Jeriko som Israels folk kommer efter den långa utvandringen från Egypten. Staden var infartsporten till det förlovade landet. Vi minns vad Mose sade den gången: “Om det finns någon fattig hos dig, en av dina landsmän, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte vara hårdhjärtad och hålla handen sluten för din fattige broder. Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land” (5 Mos 15:7,11). Denna uppmaning i Guds lag står i stark kontrast till den situation som beskrivs i evangeliet. Medan den blinde ropar till Jesus, förebrår folket honom och säger till honom att hålla tyst, som om han inte hade rätt att tala. De har inget medlidande med honom, tvärtom besväras de av hans rop. Också vi blir ofta störda av att se behövande människor på gatan, sjuka mäniskor som inte har något att äta. Ofta besväras vi när vi står inför alla dessa flyktingar. Det är frestelse som rör oss alla. Alla, jag med! Därför förmanar oss Guds ord och påminner oss om att det är likgiltighet och fientlighet som gör människor blinda och döva och gör så att de inte ser sina syskon och inte förmår känna igen Herren i dem. Ibland blir denna likgiltighet och fientlighet också angrepp och förolämpning: ”Kör bort alla dessa människor”, ”för dem någon annan stans!”. Ett sådant angrepp var vad folk gjorde när den blinde ropade: ”ge dig av, tala inte, ropa inte”.

Vi kan lägga märke till något intressant. Evangelisten säger att någon i folkmängden förklarade för den blinde varför där var så mycket folk och sade att det var Jesus från Nasaret som gick förbi (vers 37). Att Jesus går förbi beskrivs med samma verb som används i Andra Mosebok om Förgöraren som räddar israeliterna i Egypten (jfr 2 Mos 12:23). Det är ”passagen” i påsken, början på befrielsen. När Jesus går förbi betyder det alltid befrielse och frälsning. Det är som om man förkunnade för den blinde hans påsk. Den blinde låter sig inte tystas utan ropar flera gånger till Jesus och erkänner honom som Davids son, den väntade Messias, som enligt Jesaja skulle öppna de blindas ögon (jfr Jes 35:5). Till skillnad från folkmassan ser denne blinde med trons ögon. Tack vare tron blir hans bön verksam. ”Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom” (vers 40). Så flyttar Jesus den blinde från vägkanten och sätter honom i uppmärksamhetens mitt för sina lärjungar och för folkmassan. Också när vi har befunnit oss i svåra situationer, också i situationer av synd, har det varit just Jesus som har tagit vår hand och lett oss bort från vägkanten för att ge oss frälsningen. Så sker två ting. För det första hade folket förkunnat en glad nyhet för den blinde, men ville inte ha med honom att göra; nu tvingar Jesus alla att förstå att en god förkunnelse innebär att man placerar mitt på sin egen väg den som tidigare var utesluten. För det andra: den blinde såg inte, men hans tro öppnar vägen till frälsning för honom, och han hamnar mitt bland dem som gått ut på vägen för att se Jesus. Bröder och systrar, när Jesus går förbi är det ett möte av barmhärtighet som förenar alla omkring honom för att kunna känna igen den som behöver hjälp och tröst. Också i vårt liv går Jesus förbi, och när Jesus går förbi, det märker jag själv, är det inbjudan att komma närmare, att bli bättre, att bli en bättre kristen, att följa Jesus.

Jesus talar till den blinde och frågar honom: “Vad vill du att jag skall göra för dig?” (vers 41). Det är en omskakande fråga. Guds son står inför den blinde som en ödmjuk tjänare. Han, Jesus, Gud, säger: “Men vad vill du att jag skall göra för dig? Hur vill du att jag skall tjäna dig?” Gud gör sig till den syndiga människans tjänare. Och den blinde svarar med att inte längre kalla Jesus “Davids son” utan “Herre”, den titel som kyrkan ända från begynnelsen använt om den uppståndne Jesus. Den blinde ber att få se på nytt, och hans önskan uppfylls: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig” (vers 42). Han har visat sin tro genom att åkalla Jesus och vill absolut träffa honom, och därför har han fått frälsningen. Tack vare tron kan han nu se, och framför allt känner han sig älskad av Jesus. Därför avslutas berättelsen med att den blinde ”följde med Jesus och prisade Gud” (vers 43): han blir lärjunge. Från tiggare till lärjunge: detta är också vår väg. Vi är alla tiggare. Vi behöver alltid frälsning. Och vi måste ta detta steg, varje dag: från tiggare till lärjungare. Den blinde följer så Herren och blir en medlem i hans gemenskap. Han, som folket ville tysta, vittnar nu med hög röst om sitt möte med Jesus från Nasaret, och “allt folket som såg det sjöng Guds lov” (vers 43). Så sker ett andra under: det som hände den blinde gör så att också folket äntligen ser. Samma ljus lyser upp dem alla och förenar dem i lovsången. Så utgjuter Jesus sin barmhärtighet över alla dem han möter: han kallar dem, låter dem komma till sig, han samlar dem, botar dem och lyser upp dem, och skapar så ett nytt folk som lovprisar hans barmhärtiga kärleks under. Också vi skall låta oss kallas av Jesus, botas av Jesus, förlåtas av Jesus, och så följa Jesus och sjunga Guds lov. 








All the contents on this site are copyrighted ©.