2016-06-03 16:03:00

Påven till prästerna: ”Era hjärtan har blivit genomträngda av Herrens kärlek”


På Jesu Hjärtas Dag avslutades prästernas jubelårsfirande i Rom med en Mässa tillsammans med påven Franciskus på Petersplatsen.

”Det faktum att vi firar prästernas jubelår på Jesu Hjärtas Dag är en inbjudan för oss alla att vända oss till varje människas hjärta, till den djupaste och mest rotade delen av dem,” sa påven Franciskus till prästerna i sin predikan. Hjärtat ”är vårt känslomässiga livs centrum och är med andra ord människans allra djupaste kärna. Idag får vi reflektera över två hjärtan: Den Gode Herdens Hjärta och våra egna hjärtan som präster.”

”Den Gode Herdens Hjärta är inte bara det Hjärta som visar oss barmhärtighet, utan som självt är barmhärtighet. Det är där som vi ser skenet från Faderns kärlek det är där som jag vet att jag är välkommen och förstådd precis sådan som jag är. Där, med alla mina synder och begränsningar. Där vet jag att jag är utvald och älskad. När jag betraktar detta hjärta så upptänds min första kärlek på nytt. Jag minns när Herren rörde vid min själ och kallade mig att följa Honom. Vi minns glädjen över att ha kastat ut våra livs nät i det hav som är Guds ord.”

”Den Gode Herdens Hjärta lär oss att hans kärlek är oändlig. Den kan aldrig uttröttas och den ger aldrig upp. Där ser vi hans oändliga och gränslösa självutgjutelse. Där finner vi källan till den trofasta och ödmjuka kärlek som gör oss fria. Där upptäcker vi ständigt på nytt att Jesus älskar oss ’ända till slutet’ utan att någonsin tvinga sig på oss.”

”Den Gode Herdens Hjärta sträcker sig ut till oss, framförallt till dem som är allra längst bort från honom. Det är dit som Hans kompassnål oundvikligen pekar, det är där som vi ser Hans kärleks särskilda ’svaghet’ som får honom att längta efter att omfamna alla och efter att ingen ska gå förlorad.”

”När vi betraktar Kristi Hjärta så ställs vi inför den mest grundläggande frågan i vårt liv som präster: ’Vart pekar mitt hjärta?’ Vår tjänst är ofta fylld utav planer, projekt och aktiviteter. Alltifrån katekesundervisning till liturgi, till karitativt arbete och pastorala och administrativa åtaganden. Mitt ibland alla dessa så måste vi fortfarande fråga oss själva: Vart pekar mitt hjärta, vart är skatten som det söker? För Jesus säger: ’Där din skatt är, där ska också ditt hjärta vara’ (Matt 6:21).”

”Det finns två stora skatter i Jesu Hjärta: Fadern och vi själva. Hans delade sin tid mellan att be till Fadern och att möta människorna. På samma sätt så är Kristi hjärtas präster riktade åt två håll: mot Herren och mot Hans folk. Prästens hjärta är ett hjärta som har blivit genomträngt av Herrens kärlek. Därför ser han inte lägre till sig själv utan är vänd mot Herren och mot sina bröder och systrar. Det är inte längre ett ’fladdrande hjärta’ som lockas av tillfälliga nycker, som skyr meningsskiljaktigheter och som söker småaktiga tillfredställelser. Istället är det ett hjärta som är fast rotat i Herren, upptänt av den Helige Ande och som är öppet för sina bröder och systrar.”

”För att hjälpa våra hjärtan att brinna av Jesus den Gode Herdens kärlek så kan vi träna på att göra de tre sakerna som dagens läsningar föreslår: Leta efter, inkludera och glädjas.”

”Leta efter. Profeten Hesekiel påminner oss om att Gud själv ger sig av för att leta efter sina får (Hes 34:11, 16). Precis som Evangeliet säger så går Han och letar efter det som är borttappat’ (Luk 15:4) utan att oroa sig för riskerna som det medför. Utan att tveka så lämnar han sin flock och sitt dagliga arbete. Han ger inte upp sitt sökande. Han tänker inte ’jag har gjort tillräckligt för idag, jag tar tag i det imorgon.’ Istället så ger han sig omedelbart iväg och hans hjärta är oroligt tills han finner sitt förlorade får. När han har funnit det så glömmer han all sin trötthet och lägger helt nöjt fåret över sina axlar.”

”Sådant är ett sökande hjärta. Ett hjärta som inte åsidosätter en del tid och plats som privat, som inte vaktar om sin välförtjänta vila och som aldrig kräver att bli lämnad ifred. En herde efter Guds hjärta vakar inte över sin egen bekvämlighet och är inte orolig över att skydda sitt goda namn. Istället är han utan att vara rädd för att bli kritiserad alltid redo att ta risker i sitt sökande för att efterlikna sin Herre.”

”En herde efter Guds hjärta har ett hjärta som är tillräckligt fritt för att kunna åsidosätta sina egna bekymmer. Han lever inte för att räkna ut vad han har tjänat eller hur länge han har arbetar, han är inte den Helige Andes ekonom utan är en god samarit som söker upp dem som lider nöd. För sin flock är han en herde, inte en kontrollant, och han hänger sig helt åt sin tjänst med allt han har. Genom att söka så finner han, och han finner eftersom han tar risker. Han ger inte upp när han möter besvikelser och han ger inte efter för sin trötthet. Istället så gör han envist det goda, smord med den heliga envetenhet som inte ger upp om någon. Han låter inte bara sina dörrar stå öppna utan han ger sig även ut för att söka efter dem som inte längre vill gå in genom dessa dörrar. Likt varje god kristen, och som en förebild för varje kristen, så går han ständigt ut ur sig själv. Hans hjärtas centrum ligger utanför sig självt. Han dras inte av sitt eget ’Jag’ utan av Guds ’Du’ och av alla andra människors ’Vi’.”

”Inkludera. Kristus älskar och känner alla sina får. Han gav sitt liv för dem och ingen är en främling för honom (jf. Joh 10:11-14). Hans flock är hans familj och hans liv. Han är inte en ledare som fruktas av sin flock utan en herde som vandrar tillsammans med dem och kallar var och en av dem vid namn (jf. Joh 10:3-4). Han vill samla alla de får som ännu inte är i hans fålla (jf. Joh 10:16).”

”På samma sätt är det med Kristi präst. Han är smord för sitt folk, inte för att välja sina egna projekt utan för att vara nära de verkliga män och kvinnor som Gud har anförtrott honom. Ingen är utestängd från hans hjärta, hans böner och hans leende. Med en faders kärleksfulla blick och hjärta så välkomnar och inkluderar han alla, och även om han ibland behöver förmana så är det för att dra sitt folk närmare. Han är inte skild från någon utan är alltid redo att rycka in. Som en tjänare för den gemenskap som han firar och där han lever så förväntar han sig inte hälsningar och beröm från andra, utan är den förste att sträcka sig ut och säga nej till alla former av skvaller, fördömelse och skadeglädje. Han lyssnar tålmodigt till sitt folks problem och vandrar tillsammans med dem samtidigt som han sår Guds förlåtelse med generös medkänsla. Han grälar inte på dem som går vilse utan är alltid redo att föra dem tillbaka och att lösa problem och meningsskiljaktigheter.”

”Gläd er. Gud är full av glädje. Hans glädje föds ut förlåtelse, ur liv som återuppstår och förnyas, från förlorade barn som ännu en gång får andas hemmets ljuva luft. Jesus den Gode Herdens glädje är inte en glädje bara för honom själv utan en glädje över andra och med andra, kärlekens sanna glädje. Detta är även prästens glädje. Han förändras av barmhärtigheten så att han fritt ger. I bönen erfar han Guds tröst och inser att det inte finns något kraftfullare än Hans kärlek. På så sätt får han erfara en inre frid och gläds över att få vara ett redskap för Guds barmhärtighet och att få föra män och kvinnor närmare Guds hjärta.”

”Kära präster, i firandet av Eukaristin så återupptäcker vi varje dag vår identitet som herdar. Må vi i varje Mässa verkligen göra Kristi ord till våra egna: ’Detta är min kropp som utges för er’. Detta är meningen med vårt liv och genom dessa ord kan vi på ett konkret sätt dagligen förnya de löften som vi gav den dag då vi prästvigdes. Jag tackar er alla för att ni har sagt ja till att ge era liv tillsammans med Kristus. På så sätt kan ni finna vår glädjes rena källa.”








All the contents on this site are copyrighted ©.