Påven firar Corpus Domini "Eukaristin - en central del av kyrkans liv från första början"

På torsdagen firade den katolska kyrkan Kristi Lekamens högtid, på latin Corpus Domini. På denna dag firar påven mässan, som Roms biskop, i Lateranbasilikan San Giovanni, säte för biskopen i Rom, med andra ord domkyrka för Roms stift. Eller närmare bestämt utomhus, framför kyrkan.

Efter mässan följde processionen till stadens största Mariasanktuarium, basilikan Santa Maria Maggiore, där den vördade ”Salus Populi Romani” ikonen av Jungfru Maria finns. En ikon som påven Franciskus är mycket fäst vid och som han har besökt närmare 40 gånger under sitt pontifikat. Framför Santa Maria Maggiore samlas alla deltagare för Eukaristisk tillbedjan och det högtidliga firandet avslutades med påvens Eukaristiska välsignelse.

22 påvar är begravda i San Giovanni basilikan, som är vigt till Johannes Döparen. I historien red påven från Peterskyrkan eller från påvepalatset på Quirinalen, på en vit åsna runt i Rom, fram till Lateranbasilikan, precis efter påvevalet, för att ta sitt säte i ”besittning”.

Idag begav sig påven till San Giovanni i bil, strax före fem då mässan började. Mässordningen för Corpus Domini var i år på över hundra sidor, och involverade flera körer och ministranter både från stiftet och Vatikanen. Organisationen bakom denna högtid, är omfattande, vilket man även förstår på säkerhetspådraget i Rom, och allt vad det innebär för vardagstrafiken i en stad som har flyttat högtiden till söndagen. 

«Gör detta till minne av mig» (1 Kor 11: 24-25) – påven Franciskus utgick från detta citat från Paulus första brev till Korint, när han i sin predikan talade om vad det är att ”göra” och ”bryta”, och vilket minne av Jesus det handlar om.

”Aposteln Paulus ord är det äldsta vittnesbördet vi har om institutionen av Eukaristin. Ett vittnesbörd om Kristi ord under den sista måltiden”, sa påven.

"Gör det". Det vill säga, ta brödet, tacka och bryt det; ta kalken, tacka, och dela den. Jesus uppmanar till att upprepa denna gest med vilken han instiftade åminnelse av sin egen påsk, under vilken han gav oss sin kropp och sitt blod. Denna gest har nått oss idag: att "göra" eukaristi har alltid Jesus som subjekt, men den blir verklig genom våra enkla händer smorda av den Helige Ande.

"Gör det". Vid ett tidigare tillfälle bad Jesus sina lärjungar att "göra" det Jesus visste skulle göras, i lydnad till Faderns vilja. I evangeliet som vi just har hört, säger Jesus som ser de trötta och hungriga åhörarna, till sina lärjungar: "Ge dem något att äta, ni själva" (Luk 9:13). I själva verket är det Jesus som välsignar och bryter bröden och ger tillräckligt med mat för att alla ska bli mätta, men det är lärjungarna som ger honom de fem bröden och de två fiskarna. Jesus ville just att lärjungarna skulle ta det lilla de hade till sitt förfogande istället för att skicka iväg åhörarna”, sa påven och förklarade hur brödet som brutits av Kristi heliga och ärevördiga händer, passera via lärjungarnas orena händer, till folket. På så sätt agerar lärjungarna med Jesus; med honom kan de "ge dem något att äta".

Men påven påpekade att ”detta mirakel inte endast var avsett för att tillfredsställa hungern efter en dag, utan snarare ett tecken på det Kristi frälsning åstadkommer för hela mänskligheten, när han ger sitt eget kött och blod (Joh 6, 48-58). Detta måste dock alltid ske genom små gester – som att erbjuda lite bröd och fisk som vi har; att ta emot det bröd som bryts av Jesu händer och ge det till alla.”

”Bryta”: detta är det andra, som Jesus vill att vi ska göra ”till minne av honom". Jesus lät sig brytas, han bröts för vår skull. Han ber oss att vi ska ge oss själva, att vi ska brytas, för andra. Detta att "bryta bröd" blev en ikon, tecknet för att känna igen Kristus och de kristna. Vi tänker på Emmaus: lärjungarna kände igen honom "i brödsbrytelsen" (Luk 24:35). Vi minns den första församlingen  i Jerusalem: "De var trogna….  i brödbrytandet" (Apg 2:42). Från allra första början var eukaristin central i kyrkans liv. Vi tänker även på alla helgon - kända eller anonyma - som har brutit sig själva, sitt eget liv, för att "ge något att äta" till sina bröder och systrar. Hur många mödrar, hur många fäder, har inte samtidigt som de har brutit brödet på bordet i hemmen, brutit sina hjärtan för att låta sina barn växa och växa upp väl! Hur många kristna, har inte som ansvarsfulla medborgare, brutit sina egna liv för att försvara allas värdighet, särskilt de fattigaste, de marginaliserade och de mest utsatta! Var finner de styrkan för att göra detta? Det är i eukaristin: i kraften av den uppståndne Herrens kärlek, som idag också bryter brödet för oss och upprepar: "Gör detta till minne av mig".

Påven avslutade med att säga att han hoppas att även den eukaristiska processionen, är ett vittnesbörd om vår vilja att bryta oss i vår tro och i våra liv, som ett tecken på Kristi kärlek till denna stad och för hela världen.