2016-05-23 12:02:00

Hela påvens katekes 19. Fattigdom och barmhärtighet


Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 18 maj talade påven Franciskus om barmhärtighet i förhållande till fattigdom. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

Idag tänkte jag stanna upp inför liknelsen om den rike mannen och den fattige Lasaros. Dessa bägge människor tycks leva på parallella spår. Deras liv är varandras motsats och berör inte varandra. Den rike mannens dörr är alltid stängd för den fattige, som ligger där utanför och försöker äta vad som blir över från den rikes matbord. Den rike bär lyxiga kläder, medan Lasaros är full av sår. Den rike lever i fest och glans var dag, medan Lasaros svälter ihjäl. Bara hundarna bryr sig om honom. De slickar hans sår. Dessa scen påminner om människosonens förebråelse inför den yttersta domen: “Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var […] naken och ni gav mig inga kläder” (Matt 25:42-43). Lasaros står för det tysta ropet från fattiga i alla tider och motsägelserna i en värld vars gränslösa rikedomar och resurser ägs av några få.

Jesus säger att en dag dog den rike mannen. Fattiga och rika dör, samma öde väntar på dem, som på oss alla, här görs inget undantag. Då vände sig den rike mannen till Abraham och kallade honom “fader” (vers 24,27). Han gör alltså anspråk på att vara hans son och att höra till Guds folk. Ändå har han under sitt liv aldrig visat något intresse för Gud, tvärtom har han alltid själv varit mittpunkten för sina intressen, och han har levt instängd i sin värld av lyx och slöseri. Genom att utesluta Lasaros har han inte tagit hänsyn till Herren eller till hans lag. Att ignorera den fattiga är att förakta Gud! Den rike har inget namn utan bara ett adjektiv: “den rike”, medan den fattiges namn upprepas fem gånger, och “Lasaros” betyder “Gud hjälper”. Lasaros, som ligger framför porten, påminner den rike om att han skall komma ihåg Gud, men det bryr sig den rike inte om. Därför skall han inte fördömas för sin rikedom utan för att han var oförmögen att känna medlidande med Lasaros och hjälpa honom.

I den andra delen av liknelsen återfinner vi Lasaros och den rike efter att bägge har dött (vers 22-31). Efter döden har situationen vänts upp och ned. Den fattige Lasaros förs av änglarna till platsen vid Abrahams sida, medan den rike pinas i dödsriket. Då ropar han: “Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna”. Nu känner den rike igen Lasaros och ber honom om hjälp, medan han låtsades att han inte såg honom medan han levde. Då vägrade han ge honom ens smulorna från sitt matbord, och nu vill han att Lasaros skall ge honom något att dricka. Han tror att hans tidigare samhällsställning gör att han har rättigheter. Men Abraham säger att det är omöjligt att uppfylla hans önskan. Därmed ger Abraham nyckeln till hela berättelsen. Han förklarar att gott och ont har fördelats för att kompensera orättvisan på jorden, och porten som skilde den rike från den fattige medan de var vid liv, nu har blivit “en klyfta”. Så länge Lasaros befann sig framför den rikes hem kunde denne räddas, öppna sin port och hjälpa Lasaros. Men när de nu bägge är döda går det inte längre att göra någonting. Gud nämns inte, men liknelsen är en tydlig varning: hur barmhärtig Gud  är  mot oss beror på hur barmhärtiga vi är mot andra. När vår barmhärtighet saknas, kan inte heller Guds barmhärtighet finna plats i vårt stängda hjärta. Om jag inte öppnar mitt hjärtas port för den fattige, förblir denna port stängd. Också för Gud. Och detta är fasansfullt.

Nu börjar den rike tänka på sina bröder, som riskerar att gå samma öde till mötes, och ber att Lasaros skall få återvända till jorden för att varna dem. Men Abraham svarar: “De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem”. För att omvända oss skall vi inte vänta på något under. Vi skall öppna vårt hjärta för Guds ord, som kallar oss till att älska Gud och vår nästa. Guds ord kan ge nytt liv åt ett intorkat hjärta och bota det från dess blindhet. Den rike kände Guds ord men lät det inte tränga in i sitt hjärta. Därför var han oförmögen att öppna sina ögon och ha medlidande med den fattige. Ingen budbärare och inget budskap kan ersätta de fattiga som vi möter längs vår vandring, för i dem möter vi Jesus själv: “ vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40), säger Jesus. I det omvända öde som liknelsen berättar om döljs vår frälsnings mysterium, där Kristus knyter fattigdom till barmhärtighet. Kära bröder och systrar, när vi lyssnar till detta evangelium kan vi alla sjunga med Maria och tillsammans med alla jordens fattiga: ”

Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.” (Luk 1:52-53).








All the contents on this site are copyrighted ©.