S:t Erik, konung och martyr

Ersmäss, den 18 maj firar vi Sveriges nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon Erik den helige eller Sankt Erik, kung Erik IX Jedvardsson som regerade 1150-1160.

Han var from kristen och följde den tidens asketiska övningar. Han understödde kyrkan och prästerskapet och såg till att det rådde fred och endräkt i riket. Han levde anspråkslöst och byggde vidare på Uppsalas domkyrka, Gamla Uppsala.

Kung Erik ledde ett korståg till Finland tillsammans med biskop Henrik i Uppsala. Biskop Henrik blev sedan kvar i landet medan kung Erik återvände till Sverige.

Den danske prinsen Magnus Henriksson gjorde anspråk på den svenska kronan och samlade en krigshär. När kung Erik 18 maj 1160 under mässan i Östra Aros (Uppsala) på Kristi Himmlelfärdsdag fick bud om att fienden var i närheten förklarade han att han ville bevista mässan till slut. Han sägs ha svarat: "'Låt mig i lugn åhöra denna högtids stora begängelse; jag hoppas till Herren att det som må återstå av gudstjänsten det skola vi högtidligen få höra annorstädes.'  

Efter mässan gjorde han korstecknet och gick med sina få män fienden till mötes. Kampen blev kort och kung Erik stupade. När han låg skadad på marken halshöggs han. På den plats där hans blod flöt rann en källa upp. En blind kvinna som berörde sina ögon med kungens blod fick synen tillbaka. Han vördades från fösta stund som martyr. -Så gick han segrande från krig till fred och utbytte saligen det jordiska riket mot det himmelska.

Den 18 maj 1167 blev Eriks reliker högtidligt skrinlagda i Uppsala domkyrka, en ceremoni som vid den tiden var lika med saligförklaring.

Ersmäss blev även märkesdag för lantbrukaren och ledde till talesättet ”När Erik ger ax, ger Olov kaka”. (Sankt Olav, kung av Norge och martyr firas den 29 juli).