"Samvetsvägran är en mänsklig rättighet" - Påven i en intervju med La Croix

I en intervju med den franska tidningen ’La Croix’ delade påven Franciskus med sig av sina tankar om bland annat flyktingmottagande, samvetsfrihet och evangelisation.

Den 9 maj tog påven Franciskus emot två journalister från franska tidningen ’La Croix’ i Sankta Marta för en exklusiv intervju.

En av de frågor som journalister ställde till den helige fadern handlade om de tre flyktingfamiljer som påven lät följa med honom hem till Rom från den grekiska ön Lesbos. Kan Europa verkligen ta emot alla dessa flyktingar?

”Detta är en god och realistisk fråga, eftersom vi inte bara kan öppna våra gränser på vid gavel,” svarade påven Franciskus. ”Men den djupare frågan är varför det är så många flyktingar nu. När jag reste till Lampedusa för tre år sedan så hade detta redan börjat.”

”Orsaken är krigen i Mellanöstern och Afrika samt underutvecklingen på den afrikanska kontinenten vilket leder till hungersnöd. Om det är krig så beror det på att det finns vapentillverkare, vilket kan rättfärdigas för försvarssyften, men mest av allt på att det finns vapenhandlare. Om arbetslösheten är så stor så beror det på att investeringarna som har gjorts inte kan skapa arbeten vilket Afrika har ett stort behov av.”

”Men på ett ännu bredare plan så väcker detta frågan om ett världsekonomiskt system som har förvandlats till en avgudadyrkan av pengar. Majoriteten av mänsklighetens rikedomar tillhör en minoritet av dess befolkning.”

”Men för att återvända till frågan om migranterna: Det värsta sätt som vi kan välkomna dem på är att skapa ghetton. Tvärtom, vi måste integrera dem. Terroristerna i Bryssel var belgare. Deras föräldrar var migranter, men de växte upp i ett ghetto. I London så svor den nye borgmästaren (Sadiq Khan, son till muslimer från Pakistan) eden för sitt ämbete i katedralen och han kommer tveklöst att få träffa drottningen. Detta visar hur Europa måste återupptäcka sin förmåga att integrera.”

”Jag kommer att tänka på påven Gregorius den Store som förhandlade med det folk som är känt som barbarerna vilket ledde till att de integrerades. Denna integration är än mer nödvändig idag eftersom Europa på grund av ett själviskt välgångssökande nu har ett allvarligt problem med sjunkande födelsetal. En demografisk tomhet breder ut sig,” avslutade påven Franciskus.

Journalisterna kommenterade att en av orsakerna till att människor inte vill ta emot flyktingarna är rädslan för islam. De frågade sedan påven om hans tankar om detta.

”Idag tror jag inte att vi är rädda för islam, utan för IS och dess erövringskrig, som delvis är grundat på islam,” svarade påven Franciskus. ”Det är sant att tanken om erövring finns i islams själ. Men man skulle även kunna tolka texten i Matteusevangeliet där Jesus sänder ut sina lärjungar över hela jorden i samma termer om erövring.”

”Inför den islamska terrorismen så skulle det därför vara bättre om vi frågade oss själva om det sätt på vilket en överdrivet västerländsk demokratisk model har exporterats till länder såsom Irak, som tidigare hade en stark regering. Eller i Libyen, där det finns en struktur av olika stammar. Vi kan inte fortsätta att ignorera dessa kulturella särdrag. Eller som en man från Libyen nyligen sa: ’Förut hade vi en Gaddafi, nu har vi femtio.’”

”Idealet om en samlevnad mellan kristna och muslimer är fortfarande möjlig. Jag kommer från ett länder där de lever fredligt tillsammans. Muslimer kommer för att vörda jungfru Maria och sankt Göran. På samma sätt så har det berättats för mig att under Jubelåret så har muslimer i ett afrikanskt land ställt sig i en lång kö för att få gå igenom den heliga porten in till katedralen och be till jungfru Maria. I den Centralafrikanska Republiken, innan kriget, levde kristna och muslimer tillsammans och de måste lära sig att göra detta på nytt. Även Libanon visar att detta är möjligt.”

De franska journalisterna frågade sedan påven om hans tankar om religionens roll i det offentliga rummet. Vad är hans tankar om att stat och religion är skilda åt?

”Stater måste vara sekulära,” svarade påven Franciskus. ”Konfessionella stater går aldrig väl. Jag tror att en form av åtskillnad mellan stat och religion tillsammans med en stabil lag som garanterar medborgarna religionsfrihet är en grund som man kan bygga vidare på. Vi är alla jämlika söner (och döttrar) till Gud med vår egen personliga värdighet. Men alla måste ha friheten att utöva sin egen tro. Om en muslimsk kvinna vill så måste hon få bära en slöja. På samma sätt är det med en katolik som vill bära ett kors. Människor måste vara fria att uttrycka sin tro i hjärtat av sin egen kultur och inte bara i dess utkanter.”

I en sekulär miljö, hur ska katoliker kunna försvara sin åsikt om sociala frågor såsom eutanasi eller samkönade äktenskap? frågade journalisterna sedan den helige fadern.

”Det är upp till parlamentet att diskutera, debattera, förklara och resonera” över dessa frågor, svarade påven Franciskus. ”Det är så som ett samhälle växer. Men när en lag väl har godtagits så måste staten respektera människors samveten. Rätten till samvetsvägran måste erkännas i den juridiska strukturen eftersom det är en mänsklig rättighet. Även för tjänstemän, eftersom de är människor. Staten måste även ta till sig denna kritik. Detta vore en god åtskillnad mellan stat och religion.”

Precis som på många andra platser i världen, sa en av journalisterna, så upplever Kyrkan i Frankrike en allvarlig kris när det kommer till prästkallelser. Hur kan man klara sig idag med så få präster?

”Korea är ett historiskt exempel på detta,” svarade påven Franciskus. ”Landet evangeliserades av missionärer från Kina som sedan lämnade dem. Sedan, under två hundra års tid, evangeliserades Korea av lekfolk. Det är ett land med många helgon och martyrer som idag har en stark Kyrka.”

”Så man måste inte ha präster för att kunna evangelisera. Det är dopet som ger oss kraften att förkunna Evangeliet. Och den Helige Ande, som vi får ta emot i dopet, manar oss att gå ut, att förkunna det kristna budskapet med mod och tålamod. Den Helige Ande är protagonisten i Kyrkans liv, dess motor. Så många kristna vet inte detta.”

”Samtidigt är den omvända faran för Kyrkan klerikalism. Det är en synd som begås av två parter, som en tango! Prästen vill klerikalisera folket och folket vill bli klerikaliserade eftersom det är enklare. I Buenos Aires så känner jag många goda präster som varje gång de såg en duktig lekman utbrast ’låt oss diakonviga honom!’ Nej, låt honom förbli en lekman.”

”Klerikalismen är särskilt stark i Latinamerika. Den folkliga devotionen där är så stark just eftersom det är det enda initiativet från lekfolket som inte har klerikaliserats. Prästerna förstår den inte.”