Sarah: ”Tro är att vilja det Gud vill, att älska det Gud älskar.”

Kardinal Robert Sarah från Guinea är prefekt för kongregationen för gudstjänstliv och sakramentsförvaltning. För ett drygt år sedan gavs en intervjubok ut med honom, ”Gud eller inget”, där journalisten Nicolas Diat frågar kardinal Sarah hur han skulle definiera ordet ”tro”.

”Tro är som ett förlovat pars svar. Genom sitt ’ja’, som kommer att engagera hela deras liv så helgar två varelser sin kärlek. Denna kärleksfulla känsla bygger på en ömsesidig tro som tror gott om den andra och som litar på hans trofasthet i framtiden. På så sätt blir de två ett kött. I deras kärlek så ödmjukar de sig för varandra och växer och frodas på så sätt i varandra. ’Kärleken har växt i mig’, brukade den heliga Thérèse av Lisieux säga ödmjukt och kärnfullt. I kärleken i tron så växer Gud i mig och lyfter mig upp till honom. Men tron är även en gåva från Gud eftersom människan alltid svarar fritt på himmelens kallelse,” säger kardinalen.

”När vi svarar Gud, när vi låter honom bli grunden för våra liv, så ger oss Fadern sitt hopp. Gud vill alltid forma människan till sin avbild. Det är viktigt att förstå att tro är ett kärleksförbund som får oss att bli en och samma varelse med den vi älskar.”

”I sin bok Jonastecknet frågar sig Thomas Merton huruvida det är möjligt att säga att ’genom Kärleken tar själen emot Guds egen ’form’. Med den helige Bernard av Clairvauxs språk så skulle denna ’form’, som vi kan likna vid den gudomliga avbilden, vara den identitet som vi är skapade för,” fortsätter kardinal Sarah. ”Genom kärleken har vi en direkt likhet med Gud och genom den mystiska kärleken så kan vi ’se’ honom redan här på så sätt att vi redan har fått erfara Gud såsom han är i sig själv.”

”Tro är den allra vackraste erfarenheten av Gud,” underströk kardinal Sarah. ”Tro är att lyssna till ett ord som kommer från en plats som är bortom och högre än mig. Hela Bibeln visar outtröttligt mer och mer av denna försynens gåva.”

”Tro är även en handling som sakta kommer att förvandla oss helt,” precis som i Abrahams liv. Den helige Paulus definierar tro som lydnad till Fadern (Rom 1:5). Samtidigt så måste vi förstå att vår lydnad kan leda oss till offerberget,” precis som för Abraham. ”Trons resa är alltså den resa som en människa gör när hon bejakar Guds vilja. Faderns bud är alltid ett livets privilegium som kräver vårt kärleksfulla bejakande. Tro är att vilja det Gud vill, att älska det Gud älskar, även om det leder oss till Korset.”

”Vi kan förlita oss på Gud som på en klippa, fast övertygade om att även om den är belägen vid kanten av en avgrund så kommer den inte att falla sönder. I en trons relation är Gud mitt fäste, min borg, min klippa.”

”Tro förutsätter inga garantier. Den troende vandrar i mörkret likt en pilgrim som söker efter ljuset. Det han vet vet han endast i aftonens dunkla ljus, han vandrar upplyst av cognitio vespertina, en aftonens kunskap, och ännu inte med cognitio matutina, det klara ljusets kunskap, med de heliga Augustinus och Thomas av Aquinos vackra ord.”