Påven och den grekisk-ortodoxe patriarken undertecknar en gemensam deklaration

En av de viktigaste händelserna under påven Franciskus besök till ön Lesbos i Grekland på lördagen var den gemensamma deklaration som påven Franciskus, den grekisk-ortodoxe patriarken Bartolomeus I och ärkebiskopen av Athen, Hieronymus, tillsammans undertecknade. Efter att ärkebiskopen, patriarken och påven hade hälsat på flyktingar och hållit sina respektive tal i flyktinglägret Moria bars ett bord fram och alla tre undertecknade deklarationen.

I deklarationen skriver de tre biskoparna att de har kommit till Lesbos för att tillsammans visa sin djupa oro för de flyktingar och migranter som har kommit till ön på flykt från krig och vars överlevnad i många fall fortfarande dagligen hotas. ”Världsopinionen kan inte ignorera den kolossala humanitära kris som har uppstått till följd av våldets och den väpnade konfliktens utbredning, förföljelse och fördrivning av religiösa och etniska minoriteter och familjer som har ryckts upp från sina hem vilket är en kränkning av deras mänskliga värdighet och deras grundläggande mänskliga rättigheter och frihet.”

”Tragedin av påtvingad migration och förflyttningar påverkar miljontals människor och är en fundamental mänsklig kris som kräver ett solidariskt, medkännande och generöst svar och ett omedelbart praktiskt engagemang genom de resurser som krävs. Från Lesbos så vädjar vi till det internationella samfundet att svara med mod inför denna allvarliga humanitära kris och dess underliggande orsaker genom diplomatiska, politiska och välgörande initiativ genom gemensamma ansträngningar både i Mellanöstern och i Europa.”

De tre kyrkoledarna uppmärksammar även allt det goda arbete som redan har utförts, men man betonar även att det finns mycket kvar att göra för att kunna säkerställa att ”individer och gemenskaper, inklusive kristna, ska kunna stanna kvar i sina hemländer och där försäkras sina grundläggande rättigheter att leva i fred och trygghet.” Man uttrycker även särskilt sin solidaritet med det grekiska folket ”som trots sina egna ekonomiska svårigheter har svarat med generositet på denna kris.”

”Tillsammans vill vi högtidligt vädja om ett slut på kriget och våldet i Mellanöstern, en rättvis och varaktig fred och en ärbar återkomst för alla dem som har tvingats att lämna sina hem. Vi ber religiösa samfund att öka sina ansträngningar för att ta emot, ta hand om och beskydda flyktingar oavsett deras tro,” skriver man vidare. ”Så länge som behovet finns så ber vi alla länder att utöka sitt tillfälliga uppehållstillstånd, att erbjuda flyktingstatus för alla dem som är berättigade till den och för att utöka sina hjälpinsatser och arbeta tillsammans med alla män och kvinnor av god vilja för att få ett snabbt slut på konflikterna.”

”Europa står idag inför en av sina allvarligaste humanitära kriser sedan Andra Världskrigets slut. För att kunna möta dessa svåra utmaningar så vädjar vi till alla Kristi efterföljare att minnas Herrens ord, som vi en dag kommer att dömas efter: ’Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig’ (Matt 25:35-36, 40).”

”För vår del har vi i lydnad till vår Herre Jesu Kristi vilja fast och helhjärtat beslutat oss för att intensifiera våra ansträngningar för att främja den sanna enheten mellan alla kristna. Vi bekräftar vår övertygelse om att ’försoning [mellan kristna] involverar att främja social rättvisa inom och mellan alla folk… Tillsammans vill vi göra vår del för att kunna ge invandrare, flyktingar och asylsökande ett mänskligt välkomnande i Europa’ (Carta Oecumenica, 2001). Genom att försvara flyktingarnas, de asylsökandes och invandrarnas och de människor som marginaliserats i våra samhällens grundläggande mänskliga rättigheter strävar vi efter att uppfylla Kyrkornas uppdrag att tjäna världen.”

”Vårt möte idag är tänkt att bidra till att ge mod och hopp till dem som söker tillflykt och till alla dem som välkomnar och hjälper dem. Vi uppmanar det internationella samfundet att prioritera beskyddet av det mänskliga livet och att på varje nivå stödja en inkluderande politik som innefattar alla trossamfund. Den fruktansvärda situationen för alla dem som berörs av den nuvarande humanitära kristen, inklusive så många av våra kristna bröder och systrar, kräver vår ständiga bön,” skriver de tre biskoparna.