2016-04-09 11:45:00

Påven talade om barmhärtighet och allmosor under Jubileumsaudiensen


I strålande solsken höll påven Franciskus på lördagsförmiddagen april månads särskilda jubileumsaudiens på Petersplatsen. Piazzan var fylld till bredden av tiotusentals pilgrimer som med kepsar och solglasögon försökte skydda sig ifrån solgasset och som jublande ropade ”Viva el papa!” när påven Franciskus anlände i sin påvemobil till tonerna av paradmusik från ett brassband.

När påven Franciskus hade kommit fram till podiet så hälsade han på alla de församlade pilgrimerna: ”Kära bröder och systrar, god morgon!” Texten som påven Franciskus utgick ifrån under sin audiens var hämtad från Matteusevangeliets sjätte kapitel: ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er Fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för sig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig” (Matt 6:1-4).

I sin reflektion över barmhärtighet och allmosor sa den helige fadern: ”Evangeliet som vi har hört ger oss möjligheten att utforska en grundläggande aspekt av barmhärtigheten - att ge allmosor. I själva verket är det så att ordet ’allmosa’ kommer från ett grekiskt ord som betyder just ’barmhärtighet’. Att ge allmosor borde därför vara ett uttryck för hela barmhärtighetens rikedom. Och precis som det finns tusen vägar, tusen sätt, att visa barmhärtighet, så uttrycker allmosorna så många olika sätt att hjälpa dem som lider nöd.”

”Skyldigheten att ge allmosor är lika gammalt som Bibeln. Att offra och att ge allmosor var två av de plikter som det ålåg varje religiös människa att utföra. Det finns flera viktiga stycken i det Gamla Testamentet där Gud kräver en särskild uppmärksamhet för de fattiga, för dem som inte har någonting: främlingarna, de faderslösa och änkorna.” Dessutom ges det en värdefull liten anmärkning, baserad på 5 Mos 15:10, där påven Franciskus italienska översättning lyder: ’Ge villigt, och medan du ger så skall ditt hjärta inte sörja.’ ”Detta innebär att välgörenhet först av allt kräver en inställning av inre glädje. Att visa barmhärtighet kan inte vara en börda eller ett obehag som vi snabbt försöker att befria oss från. Jag tycker om att tänka på berättelsen om den gamle Tobias som, eter att ha fått ta emot en stor summa pengar, kallar till sig sin son och säger till honom: ’Åt alla som lever rättfärdigt skall du ge allmosor […]. Vänd dig aldrig bort från den fattige, så kommer inte Gud att vända sig från dig’ (Tob 4:6-8). Dessa ord är mycket kloka och hjälper oss att förstå allmosornas värde.”

”Jesus har, som vi har hört, lämnat oss en ovärderlig undervisning om just detta. Först och främst så ber han oss att inte ge allmosor för att bli prisade och beundrade av människorna för vår generositet. Det är inte skenet som räknas, utan förmågan att stanna upp och se den människa som ber om vår hjälp i ögonen. En allmosa är inte en slant som ges i förbigående, utan att se personen i ögonen och utan att stanna upp för att prata med dem för att kunna förstå vad hon verkligen behöver. Samtidigt så måste vi skilja mellan de fattiga och de olika former av tiggeri som inte hjälper de verkligt fattiga. Kort sagt, att ge allmosor är en kärlekshandling som vi kan utföra för alla dem vi möter, det är en gest av uppriktig omsorg om dem som kommer till oss och ber om vår hjälp, som utförs i det fördolda och som det bara är Gud som ser och som förstår gärningens fulla värde.”

”Låt oss göra aposteln Paulus ord till våra egna: ’I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med Herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få’ (Apg 20:35, jf. 2 Kor 9:7). 








All the contents on this site are copyrighted ©.