2016-03-18 17:42:00

Hela påvens katekes - Barmhärtighet 10. Barmhärtighet och tröst


Profeten Jeremias bok kallas kapitel 30 och 41 “tröstens bok”, för där framställs Guds barmhärtighet med all sin förmåga att trösta och öppna de lidandes hjärtan för hoppet. Idag vill också vi lyssna till detta tröstens budskap.

Jeremias talar till israeliter som deporterats till ett främmande land och förkunnar att de skall få återvända till fosterlandet. Denna återkomst är ett tecken på Gud Faderns gränslösa kärlek, han som inte överger sina barn utan tar hand om dem och räddar dem. Landsförvisningen var en förödande upplevelse för Israel. Tron hade vacklat, för i ett främmande land, utan tempel, utan gudstjänst och efter att ha fått se sitt land förstört, var det svårt att fortsätta tro att Herren är god. Jag kommer att tänka på Albanien, som efter långa förföljelser och förstörelse har lyckats resa sig igen i värdighet och tro. Så hade israeliterna fått lida under landsförvisningen.

Också vi kan ibland få leva i ett slags landsförvisning, när ensamhet, lidande och död gör att vi tror att Gud har övergivit oss. Ofta har vi hört folk säga: “Gud har glömt mig”. Det är människor som lider och känner sig övergivna. I vår tid är det många av våra syskon som får genomleva en dramatisk exil, långt från hemlandet, med ruinerna av hemmet i ögonen och fruktan i hjärtat, och ofta också smärtan över att ha förlorat anhöriga. I dessa fall kan man fråga sig: ar är Gud? Hur är det möjligt att så mycket lidande drabbar oskyldiga män, kvinnor och barn? Och när de försöker ta sig in någon annanstans stängs porten. Och där står de vid gränsen för många portar och hjärtan stängs. Dagens migranter, som fryser och hungrar och inte får komma in, får inte uppleva någt mottagande. Jag tycker mycket om att få se länder och styrande som öppnar sina hjärtan och sina portar!

Profeten Jeremia ger oss ett första svar. Det landsförvisade folket skall få återse sitt land och erfara Herrens barmhärtighet. Här förkunnas en stor tröst: Gud är inte frånvarande ens i så dramatiska situationer. Gud är nära och gör stora frälsningsverk för den som förtröstar på honom. Man får inte ge efter för förtvivlan, istället msåte man fortsätta vara säker på att det goda skall besegra det onda och att Herren skall torka varje tår och befria oss från varje fruktan. Därför lånar Jeremia sin röst åt Guds kärleksfulla ord till sitt folk:

“Med evig kärlek älskar jag dig,

därför har jag så länge visat dig godhet.

Än en gång skall jag låta dig blomstra,

ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.

Än en gång skall du smyckad med bjällror

träda ut i glädjedansen.” (31:3-4).

Herren är trofast och överger oss inte åt förtvivlan. Gud älskar med en kärlek utan ände, som inte ens synden kan hejda, och tack vare honom fylls människans hjärta av glädje och tröst.

Den trösterika drömmen om att återvända till hemlandet fortsätter i profetens ord när han talar till dem som skall återvända till Jerusalem:

“De skall komma till Sions höjd och jubla,

de skall stråla av lycka över allt vad Herren ger,

över säd och vin och olja,

över får och oxar.

De skall bli som en grönskande trädgård,

aldrig mer skall de lida nöd” (31:12).

 

I glädje och tacksamhet skall de landsförvisade återvända till Sion och gå upp på det heliga berget till Guds hus, och så skall de på nytt kunna sjunga och be till Herren som har befriat dem. Återvändandet till Jerusalem och till allt dess goda beskrivs med ett verb som bokstavligen betyder ”att strömma”. Folket beskrivs i en paradoxal rörelse som en flod som rinner upp för Sions höjd till bergets topp. En djärv bild för att säga hur stor Herrens barmhärtighet är!

Landet som folket tvingats överge har plundrats av fienden och är övergiven. Men nu lever den upp och blomstrar på nytt. Och de landsförvisade själva blir som en vattnad trädgård, som en fruktbar jord. Israel återförs till hemlandet av sin Herre och får bevittna livets seger över döden och välsignelsens seger över förbannelsen.

Det är så som folket stärks och tröstas av Gud. Detta ord är viktigt: att tröstas! De som fått komma hem får liv av en källa som bevattnar dem gratis.

Nu förkunnar så profeten glädjens fullhet och förkunnar, återigen i Guds namn:

“Deras sorg skall jag vända i jubel,

jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan.” (31,13).

Psaltarpsalmen säger att när de återvände till hemlandet fylldes munnen av ett leende: så stor är glädjen. Det är en gåva som Herren vill ge också till var och en av oss, med sin förlåtelse som omvänder och försonar.

Profeten Jeremia har gett oss förkunnelsen när han beskriver de landsförvisades återvändande som en stor symbol för den tröst som ges åt hjärtat som omvänder sig. Herren Jesus har sedan fullbordat detta profetens budskap. Det sanna och radikala återvändandet från landsförvisningen och det trösterika ljuset efter troskrisens mörker förverkligas i påsken, i den fulla och slutgiltiga erfarenheten av Guds kärlek, hans barmhärtiga kärlek som ger glädje, frid och evigt liv. 








All the contents on this site are copyrighted ©.