2016-03-05 11:35:00

Påven talar till de nya prästerna om vikten av att vara goda biktfäder


Varje år anordnas en veckolång kurs för nya präster, som traditionsenligt avslutas med en påvlig audiens.

Den apostoliska penintentiarius, Katolska Kyrkans högsta domstol, anordnar varje år en veckolång kurs för att utbilda nya präster och seminarister i hur Försoningens Sakrament korrekt administreras. Kursen avslutades traditionsenligt med en påvlig audiens.

I sitt tal till prästerna påminde påven Franciskus dem om hur viktigt det är att biktfäderna är ordentligt förberedda för sin uppgift, ”så att alla som kommer för att bekänna sina synder må ’röra vid storheten av Guds barmhärtighet, källa till all sann inre frid, med sina egna händer’” (Misericordiae Vultus, 17).

”Barmhärtighet,” sa påven Franciskus ”är inte först och främst en mänsklig attityd eller dygd, utan Guds trofasta beslut för varje människans frälsnings skull, ett beslut som bär Guds Sons blods sigill.”

Påven Franciskus påminde sedan de unga prästerna och seminaristerna om att den gudomliga barmhärtighetens port alltid står vidöppen. ”Faderns barmhärtighet kan nå varje människa på många sätt: genom ett uppriktigt samvetes öppenhet, genom att läsa Guds Ord som omvänder våra hjärtan, genom ett möte med en barmhärtig syster eller broder, genom erfarenheterna under ett liv som har levts med sår, synder, förlåtelse och barmhärtighet.”

En av de vägar genom vilken Guds barmhärtighet kan nå oss är genom Jesus, som ”’har makt här på jorden att förlåta synder’ (Luk 5:24) och som har anförtrott detta uppdrag till Kyrkan (Joh 20:21-23). Försoningens Sakrament är därför den främsta platsen att erfara Guds barmhärtighet.”

Därför, sa påven Franciskus, ”är det viktigt att biktfadern även är en ’glädjens strömfåra’ och att den ångerfulle kristne efter att ha fått ta emot avlösningen inte längre känner sig tyngd av sina synder. De måste få smaka på Guds verk som har befriat dem, få leva i tacksamhet, vara redo att försöka reparera de skador som deras synd har orsakat och gå ut till sina bröder och systrar med ett öppet och välkomnande hjärta.”

Påven Franciskus avslutade sitt tal med att nämna två biktfäder som nitiskt visade på Guds kärlek och barmhärtighet i sina biktstolar: de heliga Leopold Mandic och Padre Pio. Den helige Leopold, sa påven, ”sa ofta till dem som led: ’Vi har ett modershjärta i himmelen. Jungfrun, vår Moder, som vid Korsets fot upplevde allt lidande som är möjligt för en människa att utstå förstår våra svårigheter och tröstar oss. Må Maria, syndarnas tillflykt och barmhärtighetens moder, alltid leda och uppehålla betydelsen av Försoningens ämbete.”








All the contents on this site are copyrighted ©.