"De som lider gråter inte förgäves" - Påven firar mässan i Guadalupe helgedomen

Påvens sista etapp på resans fösta dag i Mexiko, var det efterlängtade besöket i Mariahelgedomen Vår Fru av Guadalupe, i vilket den mirakulösa Mariabilden finns bevarad. Denna Mariahelgedom är det mest besökta katolska pilgrimsmålet i världen, med över 20 miljoner besökare om året, och påven hade före resan sagt att han mest såg fram emot att besöka Jungfrun av Guadalupe.

Här firade påven Franciskus sin första mässa i Mexiko, i en fullsatt kyrka med 12 000 deltagare. Men framför den runda kyrkan finns en öppen plats som rymmer ytterligare 30000 personer, och sedan tidig morgon var den platsen fylld med personer som ville vara nära påven.

Under sin predikan, hämtade påven inspiration från episoden då Jungfru Maria beger sig till sin kusin Elisabet. Han sa att Marias bejakande var å ena sidan var ett fullkomligt överlämnande till Guds plan, men att det inte uteslöt hennes bejakande till att ge det bästa av sig själv, och finnas där för andra.

Sedan berättade påven Franciskus historien om azteken San Juan Diego som fann den ovanliga Mariabilden, och han drog paralleller mellan hur Juan Diegos svar till Maria som hade varit att hon måste välja någon annan att bygga sanktuariet för han var alldeles för obetydlig och okunnig för att kunna driva ett så stort projekt, och Mexikos befolkning idag, där, som han sa, "ingen är oviktig i uppbyggandet av det andra sanktuariet, livets sanktuarium".

”I Guds helgedom är alla nödvändiga, särskilt de som normalt inte räknas eftersom de inte är "tillräckligt kunniga" eller "inte har tillräckliga medel" för att i praktiken bygga. Guds helgedom är hans barns liv, allas oavsett skick”, sa påven och nämnde de mest utsatta: ungdomar utan framtidsutsikter, bortglömda äldre, familjer i nöd. ”Guds helgedom är de många ansikten vi möter varje dag.”

Påven beskrev hur man när man besöker denna helgedom, och kommer med sin egen rädsla, hopplöshet, sorg och smärta, hur det får oss att säga som Juan Diego: "Vad har jag att erbjuda?”. Det finns så många situationer som lämnar oss maktlösa, som får oss att känna att det inte finns något utrymme för hopp, för förändring och förnyelse.

Påven sa att Marias närvaro är en tröst och sedan det första miraklet 1531, har Jungfrun av Guadalupe varit ett tecken på hopp för Mexiko: ”Maria säger att det är en ära att vara vår moder, och hon försäkrar oss om att de som lider inte gråter förgäves. Tårarna är en tyst bön som stiger till himlen, och de har alltid en plats under Marias mantel. I henne och med henne, har Gud gjort sig till vår broder och följeslagare längs resan. Han bär våra kors med oss ​​för att inte lämna oss överväldigade av våra lidanden.”

”Idag sänder hon ut oss på nytt, och ber oss vara hennes ambassadörer i vår närmsta omgivning. Vi kan bygga helgedomar, i glädjen att göra det tillsammans med Maria, och ge mat till de hungriga, att dricka till dem som törst, en tillflykt till de behövande, klä de nakna och besöka de sjuka, förlåta dem som har förolämpat oss, trösta de sörjande, ha tålamod med andra, och framför allt ständigt be, be till Herren Gud.”

Påven avslutade sitt besök hos Jungfrun av Guadalupe med att skänka henne en krona i guld, som ett tecken på att han är hennes son.