2016-02-13 09:43:00

Barmhärtighetsgärningarna: 2. Ge råd åt den tveksamme


I sitt budskap inför Världsungdomsdagen i Krakow den 26-31 juli bad påven Franciskus oss att varje månad utföra en av de kroppsliga och en av de andliga barmhärtighetsgärningarna för vår nästa. Under Barmhärtighetens Jubelår presenterar Vatikanradion därför en serie där vi går igenom alla barmhärtighetsgärningarna, ser närmare på deras innebörd och presenterar konkreta förslag på hur vi kan följa påven Franciskus uppmaning till Kyrkan.

De andliga barmhärtighetsgärningarna
Det finns sju andliga barmhärtighetsgärningar. Antalet är ingen tillfällighet, eftersom talet sju i den judisk-kristna traditionen symboliserar fullkomlighet. För den Kristi lärjunge som vill göra sitt liv till ett helhjärtat gensvar till den godhet som Gud har visat dem så blir barmhärtighetsgärningarna de vägar som hon kan använda sig utav för att uppnå sitt hjärtas längtan. När vi läser om helgonens liv så slås vi genast av att de är fyllda av de olika kroppsliga och andliga barmhärtighetsgärningarna.

När vi talar om de sju andliga barmhärtighetsgärningarna: att ge råd åt den tveksamme, att undervisa den okunnige, att omvända syndaren, att trösta den ledsne, att förlåta alla oförrätter, att tåligt uthärda orättvisor och att be för levande och döda, så använder vi ordet ”andliga” i vid bemärkelse för att täcka in hela människans inre liv. Vi kan även se att vissa av barmhärtighetsgärningarna hör samman. Till exempel så innebär både att ge råd åt den tveksamme och att undervisa den okunnige att hjälpa människor att komma till större insikt om tron. Vi kan även se hur det gör det lättare för oss att uthärda orättvisor om vi först har förlåtit alla oförrätter. I den katolska traditionen har de andliga barmhärtighetsgärningarna ofta ansetts viktigare än de kroppsliga eftersom de rör människans inre liv.

Nyckeln till att förstå barmhärtighetsgärningarna är att inse att de först är Guds barmhärtighetsgärningar. De människor som väljer att utföra dem blir endast de mänskliga redskap som gör det möjligt för Gud att låta sin barmhärtighet nu ut över hela världen. Vår enda anledning till att utföra dem är för att Gud först har visat oss barmhärtighet.

Att ge råd åt den tveksamme
Den första utav de sju andliga barmhärtighetsgärningarna är att ge råd åt den tveksamme. Det finns två nivåer av tveksamhet: emotionell och intellektuell. I våra liv kan vi ibland uppleva känslomässiga hinder som gör det omöjligt för oss att fullt ut ta emot de goda nyheterna om att Fadern är Barmhärtighet och att hans hjärta, som har uppenbarats för oss genom Jesu Heliga Hjärta, längtar bortom all förståelse efter att vi ska träda in i hans gemenskap. Den andra formen av tveksamhet är den intellektuella. Kanske kan vi inte acceptera att det finns en kärleksfull Gud när vi ser allt lidande i världen. Den intellektuella tveksamheten har ofta i praktiken även element utav känslomässig tveksamhet. Kanske kämpar vi emot Kyrkans sanningsanspråk eftersom vi är rädda för att böja oss under Gud, vilket skulle bli konsekvensen av att ta emot tron.

Förebilder i Bibeln
Även i Bibeln ser vi ofta hur Guds folk ständigt kämpar mot sin tveksamhet. Gång på gång bryter Gud i sin stora godhet in i människornas liv, och det är verkligen anmärkningsvärt hur snabbt de sedan förlorar tron på honom. Till exempel läser vi om hur Gud för ut Israeliterna ifrån Egypten, men hur de bara en kort tid senare har börjat att tillbe en guldkalv. Gång på gång tvivlar Israels folk på om Gud verkligen beskyddar dem. Om han älskar dem, varför låter han då alla dessa katastrofer drabba dem? Guds svar på deras tvivel var att sända dem kraftfulla profeter, såsom Daniel och Jesaja. Samtidigt tjänar även psalmerna i Psaltaren och de liturgiska högtiderna till att påminna det judiska folket om Guds godhet.

I det Nya Testamentet ser vi hur även Jesus själv styrker den tveksammas tro. När den uppståndne Jesus står framför Tomas uppmanar han honom att inte tvivla, utan tro. Jesus visar Tomas såren i sina händer och i sin sida, och visar Tomas och alla som kommer efter honom hur Gud genom Jesus har tagit på sig allt mänskligt lidande. Gud har gjort det eftersom hans kärlek till oss, som uttrycks genom Jesu Heliga Hjärta, är så oändligt stor.

Gång på gång genom Evangelierna så stryker Jesus sina lärjungars tro. När de ber honom att ge dem större tro, så svarar han: ”Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er” (Luk 17:5-6). Jesus försöker ständigt få sina lärjungar att allt mer anförtro sig själva till Guds försyn, och uppmanar dem gång på gång att inte vara rädda.

Förebilder i den tidiga Kyrkan
Den tidiga Kyrkan fortsatte sedan traditionen att ge råd till de tveksamma och tvivlande. Särskilt i Paulus brev ser vi det ofta, och i Romarbrevet påminner han den kristna församlingen om att varken nöd eller ångest, varken död eller liv, varken något som finns eller något som kommer, kan skilja oss ifrån Guds kärlek i Jesus Kristus (Rom 8:31-39).

Under den Gudomliga Barmhärtighetens Jubelår vill Kyrkan på ett särskilt sätt uppmana oss att följa i de gammal testamentsliga profeternas, Paulus och Kristi egna fotspår och ge råd till dem som tvekar eller tvivlar. Tvivel är en vanlig del utav det kristna livet, men i denna smärtsamma stund kan andra hjälpa oss vidare vilket ger oss möjligheten att allt mer fullständigt lägga våra liv i Guds hand.

Liturgin påminner oss om att vi är Guds barn
Kyrkans firande av liturgin är även en viktig stund för att ge råd åt de tveksamma. Genom att delta i Kyrkans bön så påminns vi om vår identitet i Kristus. Att ge råd till den tveksamma är även svaret på alla människors längtan, oavsett om vi förmår klä den i ord eller inte, efter att finna ett meningsfullt liv i Gud.

Konkreta sätt att ge råd åt den tveksamme
Så hur kan vi praktiskt ge råd åt den tveksamme och stötta våra bröder och systrar i deras tro? Det första steget är att gå till Mässan och öppna vårt eget hjärta för den Helige Ande, och låta honom påminna oss om storheten i det Eukaristiska mysteriet. Vi kan även försöka att hitta en andlig vägledare som kan hjälpa oss att fördjupa vår egen tro. Detta är viktigt, för vi kan inte ge till andra det som vi inte först har fått ta emot. Vi kan även försöka hitta sätt att stötta dem i vår församling vars tro kanske är svag, kanske genom att anordna en grupp för föräldrarna till de barn som ska ta emot första kommunion eller konfirmeras? Slutligen så kan vi, när vi får tillfälle, försöka att respektfullt berätta om vår kristna tro för våra icke-kristna vänner, kollegor och klasskamrater, och berätta för dem om den barmhärtighet som Gud har visat oss i våra liv. 








All the contents on this site are copyrighted ©.