Påvens tal i Nairobis slum

På fredagsmorgonen besökte påven Franciskus Kangemi, ett slumområde i Nairobi, och invånarna välkomnade honom med jubel. Han talade om behovet av värdigt boende och grundläggande sociala tjänster särskilt för de mest marginaliserade.

I sitt tal i Kangemi, som var hans sjätte under hans apostoliska resa i Kenya, talade han om sitt mål med resan: han vill se hur folket lever, dess glädje, hopp, problem och sorger. Han sa att han förstår vilka svårigheter de går igenom varje dag och underströk att han bara måste anmäla de orättvisor som de lider av.

Han sa att det är viktigt att se visdomen som finns i fattiga områden. En visdom som finns hos dem som är äkta och som lever enligt evangeliska värden. Något som rika samhällen verkar ha mist. Han citerade kapitel 149 i sin encyklika Laudato sì och vände till folket i Kangemi ”Ni väver band av tillhörighet och samhörighet som omvandlar överbefolkning till en känsla av gemenskap, där egoismens murar rivs och de själviska hindren övervinns”.

Han talade om att man i fattiga områden är solidariska med sina medmänniskor. De ger sitt liv för andra, de lever i en livskultur, de begraver kristet sina döda, de ger plats för sjuka i sina hem, de delar sitt bröd med hungriga, för det finns alltid plats för fler vid bordet, de är tålmodiga och starka vid motgångar.  Värden som grundas på att människan är viktigare än pengar. ”Tack för att ni påminner oss om att en annan kultur är möjlig!” sa påven.

Jag gratulerar er och jag är med er och jag vill att ni ska veta att Herren aldrig glömmer bort er. Jesu väg började i periferin - från de fattiga, med de fattiga och vidare till andra.”

Påven Franciskus talade om orättvisor och hur privata byggherrar intar markområden och även försöker ta mark där skolbarn leker i besittning. Han citerade Centesimus Annus, 31 och sa: Detta händer när vi glömmer bort att ”Gud gav jorden till alla människor att ta hand om utan att utesluta eller favorisera någon”.

Här talade påven vidare om avsaknaden i slummen av infrastruktur och grundläggande sociala tjänster som toaletter, avlopp, sophantering, elektricitet, el, vägar, skolor, sjukhus, fritids- och sportanläggningar, ateljéer och verkstäder för konstnärer och hantverkare. Påven talade framför allt om dricksvatten: ”Tillgång till rent dricksvatten är en grundläggande mänsklig rättighet. Vår värld står i en allvarlig social skuld till de fattiga som saknar drickvatten, för att de förnekas rätten till ett liv i överensstämmelse med deras omistliga värdighet "(Laudato Sì", 30).

Påven Franciskus talade om kriminella organisationer som tjänar ekonomiska och politiska intressen och utnyttjar barn och ungdomar. Han visade sitt uppskattande för kvinnorna som heroiskt skyddar sina barn från farorna. ”Jag ber till Gud för att myndigheterna tillsammans med er kan inleda en väg mot social integration, utbildning, idrott, sociala åtgärder och skydd av familjer, för att detta är den enda garantin för rättvis, äkta och bestående fred.”

Påven talade om konsekvenser av nya former av kolonialism då länder måste ta till sig skräpkulturen som talar för födelsekontroller och konsumtion.

Påven Franciskus föreslår en förnyad uppmärksamhet på integration, som han säger alltså är motsatsen till uteslutande, paternalism, likgiltighet eller inneslutning. ”Vi behöver integrerade städer som tillhör alla” sa påven. Här krävs de tre heliga rättigheterna: mark, bostad och arbete sa han och påminde om att detta inte är en fråga om välgörenhet utan om allas vår plikt.

Påven uppmanade alla kristna och särkskilt herdarna att förnya sin missionsiver för att ta initiativ för att hjälpa folket. Han påminde om påven Benedictus XVI ord vid ett tal i Brasilien år 2007, att ”evangeliet särskilt vänder sig till de fattiga”.

Påven avslutade med att samla alla till en gemensam bön. Han sa Gud välsigne er på masai och att han ber för Kangemi och så bad han folket att be för honom.