Amazonas. Quechuafolket försvarar sin livsmiljö från exploatörer

Det kyrkliga nätverket i Amazonas möttes i Bogotà genom den colombianska biskopskonferensen. Ett av de teman som har diskuterats mest är en ”integrerad ekologi” enligt påven Franciskus encyklika ”Laudato Sì”. Patricia Gualinga som representerade ursprungsbefolkningen Quechuafolket i Equador talade om detta aktuella tema.

I en intervju med Vatikanradion berättar hon om sin by Sarayaku mitt i Amazonas djungel med 1200 invånare. Det finns inga vägar där och de vill inte heller ha det. Hon berättar att detta är ett litet men storartat folk som har kämpat för sina rättigheter och försvarat sitt territorium. De har vunnit i rättsliga tvister som har pågått sedan 1992 inför den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och mot Ecuadors stat, med ett positivt beslut för byn Sarayaku. När de inledde sin kamp varnades folket för att det skulle vara omöjligt, eftersom det innebar att kämpa mot internationella företag och att de skulle gräva sin egen grav. Men folkets svar var att de måste försöka.

Gualinga säger att hennes by nu blir respekterat, men de ser att oljeindustrin intresserar sig för kringliggande områden. Hon säger att liksom fåglar och andra arter som lever i Amazonas inte har gränser, har heller inte luften det. Så föroreningar skulle ändå komma till deras by. Därför fortsätter byborna att kämpa. De vill att oljan i marken ska bli kvar där den är.

Quechuafolket ber om att man lämnar urskogarna i fred och säger att vi så undviker klimatförändringar. Denna kamp är deras bidrag till världen, att kämpa för andlighet och för livet.

Sarayaku är en katolsk by. De kämpar för sin äganderätt och ha vunnit i tvister. Gualinga berättar att deras kyrkoherde och en ordenssyster följde med byborna när de vandrade 30 mil till huvudstaden för legaliseringen av territoriet. Hon berättar att folket mycket väl förstår evangeliet och vad Skapelsen betyder och hur andra motsätter sig deras andlighet och att detta har varit deras styrka.