Hela påvens katekes: Familjen - 32. Måltidsgemenskap

"Idag skall vi reflektera över en viktig sida av familjelivet som man lär sig redan under livets första år: måltidsgemenskap, att dela livets goda med andra och vara glad över att kunna göra det. Det är viktigt att kunna dela med sig. Symbolen för detta, dess “ikon”, är när familjen är samlad kring matbordet. Det är särskilt viktigt att dela måltiden, inte bara maten utan också kärlek, berättelser, händelser... När det är en fest, en födelsedag, en årsdag, samlas man kring matbordet. I somliga kulturer gör man det också när man drabbas av sorg för att vara nära den som förlorat en anhörig.

Måltidsgemenskapen är en bra termometer för att mäta hälsan i våra relationer. Om det är något som inte fungerar i familjen, eller om det finns något fördolt sår, så märker man det genast vid matbordet. En familj som nästan aldrig äter tillsammans, eller där man inte talar medan man äter utan i stället tittar på tv eller på sin smartphone, den familjen är inte mycket till familj. När barnen sitter till bords med sina datorer eller mobiltelefoner och inte lyssnar till varandra är det ingen familj, det är ett pensionat.

Kristendomen har en särskild kallelse till måltidsgemenskap, det vet alla. Herren Jesus undervisade gärna vid matbordet, och ibland liknade han Guds rike vid en festmåltid. Jesus valde matbordet också när han skulle överlämna sitt andliga testamente till sina lärjungar, förtätat i gesten till åminnelse av hans offer. Han gav sin kropp och sitt blod som frälsningens mat och dryck, som när sann och varaktig kärlek.

I det perspektivet kan vi verkligen säga att familjen “hör hemma” i mässan, just för att den tar med sig sin erfarenhet av måltidsgemenskap till eukaristin och öppnar den för nåden i en universell måltidsgemenskap och i Guds kärlek till världen. När familjen deltar i eukaristin renas den från frestelsen att stänga in sig i en befästning av kärlek och trohet. Den vidgar sin broderskaps gränser enligt Kristi hjärta.  

Vår tid präglas av instängdhet och alltför många murar, och då blir måltidsgemenskapen en viktig chans när det föds i familjen och vidgas av eukaristin. Eukaristin och de familjer som närs av den kan övervinna instängdhet och bygga broar av mottagande och nästankärlek. Ja, eukaristin hos en kyrka av familjer, som förmår återge gemenskapen måltidsgemenskapens och den ömsesidiga gästfrihetens verksamma jäst, är en ojämförlig skola som lär ut att alla får vara med. Det finns inga små, föräldralösa, försvarslösa, sårade och besvikna, förtvivlade och övergivna, som familjernas eukaristiska samliv inte kan nära, stärka, skydda och hysa.

Minnet av vad som är viktigt i en familj kan hjälpa oss att förstå. Vi har själva fått uppleva vilka underverk som kan inträffa när en moder ger sin uppmärksamhet och omsorg också åt andras barn och inte bara sina egna. Det var inte länge sedan som det räckte med en enda mamma för alla barnen på gården! Och vi vet väl vilken kraft ett folk får när fäderna är redo att försvara allas barn, för att de menar att barnen hör till alla, och de är lyckliga och stolta över att försvara dem.

Idag begränsas måltidsgemenskapen i familjen av många sociala omständigheter. Det är sant att det inte är lätt nuförtiden. Vi måste försöka återupprätta den. Vid matbordet skall man tala och lyssna. Man skall inte sitta där i tystnad, den tystnad som inte är nunnornas tystnad utan egoismens tystnad, där var och en tänker på sig själv eller på tv:n eller datorn... och man talar inte. Nej, ingen tystnad. Vi måste återupprätta måltidsgemenskapen i familjen även om man måste anpassa den för vår tid. Måltidsgemenskap tycks ha blivit något som man köper och säljer, men då är det något annat. Och att äta är inte alltid en symbol för ett rättvist delande, som förmår nå den som varken har bröd eller kärlek. I rika länder förmås vi spendera pengar på att äta för mycket, sedan för att råda bot på det. Denna sanslösa ”affär” tar bort uppmärksamheten från den verkliga hungern hos kroppen och själen. När det inte finns måltidsgemenskap finns bara egoism, var och en tänker på sig själv. Reklamen gör att man blir sugen på godis. Medan många, alltför många bröder och systrar inte får komma till matbordet. Det är skamligt!

Låt oss se på den eukaristiska måltidens mysterium. Herren bryter sin kropp och utgjuter sitt blod för alla. Det finns ingen splittring som kan motstå detta gemenskapens offer. Det enda som utesluter från det är falskhet och eftergivenhet för det onda. Inget annat avstånd kan motstå den försvarslösa kraften hos detta brutna bröd och detta utgjutna vin. Herrens enda kropps sakrament. Det levande och vitala förbundet mellan kristna familjer som med sin gästfrihet omfamnar vardagens glädje och möda, samverkar med eukaristins nåd, som förmår skapa en ständigt ny gemenskap med sin kraft som omfattar och räddar.

Den kristna familjer visar just så hur stor dess verkliga horisont är. Den är moder kyrkans horisont: alla människor, alla övergivna och uteslutna, i alla folk. Låt oss be att denna måltidsgemenskap i familjen skall kunna växa och mogna under den nådens tid som utgörs av det annalkande barmhärtighetens jubelår."