Påven under Angelus: ”Kyrkan är en familj som består utav familjer”

Strax efter att ha firat söndagens Mässa i Peterskyrkan som avslutningen på den tre veckor långa Familjesynoden, ledde påven Franciskus de troende på Petersplatsen i Angelusbönen. Han uppmanade dem att tacka Gud för synoden, och påven sa att ”Det var tröttsamt, men en sann gåva ifrån Gud som helt säkert kommer att bära frukt.”

Påven Franciskus sa även att ordet ”synod” betyder att ”vandra tillsammans.” Detta fick honom att tänka på söndagens första läsning, ifrån profeten Jeremia: ”Jag för dem från landet i norr, samlar in dem från världens bortersta hörn. Bland dem finns blinda och halta, havande kvinnor och födande. I stora skaror skall de återvända hit. Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem. På en jämn väg där de inte snavar för jag dem till strömmande vatten. Ty jag är en Fader för Israel” (Jer 31:8-9).

”Detta Guds ord säger oss att den som först vill vandra tillsammans med oss, den som först vill ha en ”synod” tillsammans med oss, är Han, vår Fader. Hans ’dröm’ är att alltid och för evigt forma ett folk, att föra dem samman och att leda dem till frihetens och fridens land. Och detta folk är familjer: det är havande kvinnor och mödrar, det är ett folk som medan de vandrar för livet vidare med Guds välsignelse.”

”Det är ett folk som inte utestänger den fattige, den utsatte eller den gamle, utan som istället innesluter dem. Profeten Jeremia säger: ’Bland dem finns blinda och halta.’ Det är en familj som består utav familjer, där de som kämpar inte marginaliseras eller överges, utan lyckas hålla jämna steg med det andra, för denna familj vandrar i de minstas takt. Det är så som man gör i familjer, och så som Herren har lärt oss. Han som själv blev fattig med de fattiga, liten med de små och den siste med de sista. Han exkluderade inte de rika, de stora och de första, men han visste att det enda sättet att rädda även dem, det enda sättet att rädda alla, var att bli liten, tillsammans med de utestängda, tillsammans med det sista.”

Påven sa även att profetian om det folk som vandrar blir en dramatisk verklighet i vår tid när vi ser bilderna av flyktingar som till fots vandrar genom hela Europa. ”Gud säger till dem: ’Gråtande kommer de, men jag tröstar dem.’ Även dessa familjer som lider allra mest, som har ryckts bort ifrån sitt hemland, var med oss under Synoden. De var med i våra böner och i vårt arbete genom rösterna av några av deras herdar som deltog i mötet. Dessa människor som söker värdighet, dessa familjer som söker fred, förblir med oss. Kyrkan överger dem inte. De är en del utav det folk som Gud vill befria ifrån slaveri och leda till frihet.”