Hela påvens katekes om Familjen 29. – Löften till barnen

Idag skall vi reflektera över något viktigt: våra löften till barnen. Jag talar inte om de löften som vi gör här och där under dagen för att de skall hålla tyst (kanske med något oskyldigt knep: jag ger dig en karamell, och liknande löften...), för att de skall anstränga sig i skolan eller för att de inte skall hitta på något hyss. Jag talar om andra löften, viktigare löften, som är avgörande för vad de förväntar sig av livet, för deras förtroende för andra, för deras förmåga att förstå att Guds namn är en välsignelse. Det är löften som vi gör.

Vi vuxna talar gärna om barnen som ett livets löfte. Vi kan lätt bli rörda när vi säger till de unga att de är vår framtid, och det är sant. Men ibland undrar jag om vi tar lika allarligt på deras framtid, barnens och de ungas framtid. Vi borde fråga oss oftare hur mycket vi håller vad vi lovar barnen när vi låter dem komma till vår värld. Vi låter dem komma till världen och det är ett löfte. Vad lovar vi dem?

Några grundläggande löften är att ta emot dem, vårda dem, vara dem nära och ge dem uppmärksamhet, förtroende och hopp. De kan sammanfattas i ett: kärlek. Vi lovar dem kärlek, en kärlek som tar sig uttryck i att ta emot dem, vårda dem, vara dem nära och ge dem uppmärksamhet, förtroende och hopp, men det stora löftet är kärlek. Det är det bästa sättet att ta emot e människa som kommer till vår värld, och vi lär oss det alla redan innan vi blir medvetna om det. Jag tycker mycket om att se hur mammor och pappor kommer fram med små barn, när jag passerar mitt ibland er, och då frågar jag: ”Hur gammalt är barnet”? – ”Tre veckor, fyra veckor... jag ber om Herrens välsignelse.” Detta är också kärlek. Kärlek är mannens och kvinnans löfte till sina barn, redan när de undfår barnet i tanken. Barnen kommer till världen och förväntar sig att detta löfte skall uppfyllas. Deras förväntan är total, förtröstansfull, försvarslös. De räcker att titta på dem, i alla folk, i alla kulturer, i alla livsbetingelser. När motsatsen inträffar, då såras barnen av en ”skandal”, av en outhärdlig skandal, som är desto allvarligare eftersom de inte har några redskap för att tolka den. De kan inte förstå vad som händer. Gud vakar över detta löfte redan från första stund. Kommer ni håg vad Jesus sade? Barnens änglar ser alltid den himmelske faderns ansikte, och Gud ser dem hela tiden (Matt 18:10). Ve dem som förråder deras förtroende! Vi döms av deras förtröstansfulla överlämnande åt vårt löfte, som binder oss från första stund.

Jag skulle vilja lägga till något, med stor respekt för alla men också med stor uppriktighet. Deras spontan förtroende för Gud borde aldrig såras, särskilt när det sker på grund av ett mer eller mindre medvetet anspråk på att ta hans plats. Man borde aldrig våldföra sig på den ömma och hemlighetsfulla relationen mellan Gud och barnens själ. Det är en verklig relation, som Gud önskar och bevarar. Barnet är redo ända sedan födseln att känna sig älskat av Gud. Så snart det förmår rfara att det älskas för sin egen skulle, känner ett barn också att det finns en Gud som älskar barnen.

ISå snart barnen föds börjar de få inte bara näring och omsorg utan också en bekräftelse på att kärlek är något andligt. Kärleken kommer till uttryck genom att man ger ett personligt namn, delar samma språk, blickar och leenden. Så lär de sig att skönheten i banden mellan människor pekar på vår själ, söker vår frihet, accepterar den andres olikhet, erkänner och respekterar den andre. Ett andra under, ett andra löfte: vi – pappa och mamma – ger oss till dig, för att ge dig till dig! Ni, pappor och mammor, har denna Guds gnista som ni ger barnen.

Det är bara om vi ser barnen med Jesu ögon som vi verkligen kan förstå att när vi försvarar familjen, försvarar vi mänskligheten. Barnens perspektiv är Guds sons perspektiv.I dopet avlägger kyrkan stora löften till barnen, löften som binder föräldrarna och den kristna gemenskapen. Må Jesu heliga moder, genom vilken Guds son kom till oss, och älskades och föddes som ett barn, hjälpa kyrkan att följa sin moderlighets väg och sin tros väg. Och må den helige Josef, denne rättfärdige man som tog emot och beskyddade honom, och modigt uppfyllde Guds välsignelse och löfte, göra oss alla förmögna och värdiga att ta emot Jesus i varje barn som Gud sänder till jorden.