"Jag är ingen superstjärna utan Guds tjänares tjänare" Påvens svar på planet

Påvens apostoliska resa hade ytterligare en presskonferens, på vägen hem till Rom från USA. Påven tackade journalisterna för deras hårda arbete under den senaste veckan, och svarade på frågor som tio av journalisterna ställde.

En fransk journalist sa att påven blir bemött som en superstjärna och hon undrade om påven tycker att det är bra att kyrkan och påven är en stjärna. 

Påven Franciskus svarade att en påves titel är Guds tjänares tjänare, och att det är lite annorlunda från kändis-stjärnorna. Stjärnorna är vackra att titta på, jag tycker om att titta på när himlen en klar sommardag .... Men påven måste vara - måste vara!  - Guds tjänares tjänare. Påven tillade att det finns ju en andra sanning om stjärnor, de slocknar och faller. Det är en övergående sak att vara en stjärna, men att vara "tjänare av Guds tjänare" är vackert! Det förgår inte.

En amerikansk journalist frågade påven om han hade blivit förvånad över bemötandet, och vad som var annorlunda hans förväntningar. Påven sa att värmen i bemötandet hade överraskat honom. Godheten och gästvänligheten. Dessutom hade han gripits av att se människorna be: ”det slog mig, väldigt, väldigt mycket.”

”Kyrkans utmaning i USA är den samma som alltid – att vara nära människorna, nära folket i USA.”

En journalist från Philadelphia lyfte fram övergreppsskandalerna och frågade påven varför han i sitt tal till de amerikanska biskoparna hade sagt att han vill erbjuda de stöd och tröst.

Påven förklarade varför det är värre när en präst begår ett sexuellt övergrepp, när han sa: ”det som har hänt är något fruktansvärt och han visste att många biskopar har lidit mycket i skandalerna. Det handlar inte bara om känslomässigt lidande, sexuella övergrepp på minderåriga är ett missbruk och det finns överallt, sa påven, men när en präst begår ett övergrepp, är det mycket allvarligt, ett helgerån, eftersom prästens uppgift är att lyfta barnet mot Guds kärlek. Istället för att göra detta, krossar en präst då istället barnet i ondska. Därför är det ett helgerån. Prästen har förrått sin kallelse. Några biskopar har täckt över detta, och det är verkligen dåligt. De tröstande orden var inte menade att säga att det som hänt inte är så farligt, utan de var menade i bemärkelsen ”det som har hänt är fruktansvärt, och jag förstår att ni har gråtit mycket.”

Även nästa fråga berörde sexuella övergrepp och journalisten frågade påven om han förlåter prästerna som begått sexuella övergrepp mot minderåriga, trots att de inte har bett offren om förlåtelse.

Påven förklarade skillnaden mellan att förlåta och att bli förlåten. Alla måste förlåta. ”Jag förlåter honom, men han får ingen förlåtelse om han är stängd för förlåtelsen. Om en präst är stängd för förlåtelsen, kan han inte ta emot den för han har låst dörren från insidan, och då kan man bara be för att Herren ska öppna dörren. Vi måste vara villiga både att ge förlåtelse, och villiga att ta emot den. En del personer slutar sitt liv hårt, för att de inte är villiga att ta emot Guds smekning.

När samma journalist sedan frågade om påven förstod de familjer som inte har kunnat förlåta, eller som inte vill förlåta prästen i fråga, sa påven att ”ja, han förstår dem, ber för dem och dömer de inte.”