Sankt Antonius Kapell i USA har över 5 000 reliker

I Pittsburgh i USA ligger Sankt Antonius Kapell, som med sina 5 000 reliker har världens största reliksamling utanför Rom.

I slutet av 1800-talet fanns det en amerikansk präst och läkare vid namn fr. Suitbert Mollinger som var född i Belgien. Fr. Mollinger hade ett ovanligt intresse, han samlade på helgonreliker. Men detta intresse gjorde att tusentals reliker kunde räddas ifrån krig, konfiskering eller vanhelgning i det krigsdrabbade Europa.

Sedan 100-talet har kristna hedrat helgonens reliker. Dessa reliker kunde bestå av antingen kroppsdelar ifrån dem, eller också ägodelar som hade varit särskilt betydelsefulla för de heliga männen och kvinnorna. Kyrkan har tydligt klargjort att dessa reliker inte ska tillbedjas och inte har några magiska egenskaper, men tillägger att relikerna ska behandlas med respekt eftersom de tillhör människor som nu är i himmelen. Även om relikerna inte har någon kraft i eller genom sig själva, så har Kyrkan sett att Gud i många fall fortsätter att uträtta mirakel i närvaro av helgonens kroppar även efter deras död. Reliker finns även i eller under de flesta altaren i katolska kyrkor.

På grund av deras betydelse för katolikernas tro och för deras närvaro under Mässan så blev relikerna ett mål för de anti-katolska förföljelserna i Europa. Slutet av 1800-talet var en kaotisk tid som präglades av krig både om gränser och självständighet. Detta medförde stora förändringar i länder som Tyskland, Italien, Frankrike och Belgium, där inte bara gränserna utan även den nationella identiteten förändrades då Kyrkans inflytande minskade och sekulära regeringar uppstod.

Under denna tid var många adelsmän och kloster rädda för att deras länders ledare skulle förstöra eller konfiskera deras reliker. I vissa områden var det vanligt att reliker vanhelgades, och några personer hamnade till och med i fängelse för innehav av reliker.

På grund av oron i Europa så var det alltså en god tid för fr. Mollinger att utöka sin reliksamling. Det är strängt förbjudet att sälja reliker, detta kallas för simoni och Kyrkan ser mycket allvarligt på det. Därför valde många att låna ut eller ge bort sina reliker till fr. Mollinger. Ofta skrev hans vänner till honom och frågade om han kunde ta hand om deras reliker och hålla dem i tryggt förvar tills den politiska situationen i deras länder hade blivit stabilare. Fr. Mollinger svarade alltid ja på deras förfrågan, och hade även vänner över hela Europa som letade efter reliker för hans räkning för att kunna rädda dem ifrån den tidens europeiska ledare.

Till en början så inhyste fr. Mollinger sin växande reliksamling i sin prästgård. Eftersom han var både läkare och präst kom både människor med fysiska och andliga behov till honom, och de hade även möjlighet att vörda relikerna när de var där. De ansvariga för Sankt Antonius Kapell i Pittsburgh berättar att människor blev botade ifrån både kroppsliga och själsliga besvär i relikernas närvaro, och fr. Mollinger blev snart berömd i USA. Tusentals människor rapporteras ha velat besöka prästen för att få vörda relikerna.

Men fr. Mollinger ansåg att relikerna hörde hemma i en vacker kyrka, där de kunde vara tillgängliga för alla. Därför byggde han med sina egna pengar kapellet i Pittsburgh. Den sista delen av kapellet färdigställdes 1892, och fr. Mollinger dog två dagar senare.

Bland relikerna i Sankt Antonius Kapell finns bland annat vad som påstås vara träflisor ifrån Kristi Kors, en sten ifrån Getsemanes trädgård, en del av pelaren som Jesus var bunden vid då han piskades, en av spikarna ifrån Korset, en bit av Törnekronan, tygbitar från Jesus, Marias och Josefs kläder och benbitar ifrån alla tolv de tolv apostlarna. Där finns även reliker ifrån helgon som den helige Thérèse av Lisieux, den heliga Rosa av Lima, den heliga Faustina, den heliga Kateri Tekawitha och många, många andra.

När en relik placeras i relikskrinet så förseglas det och kan aldrig öppnas igen. Kyrkan har stränga regler för hur denna procedur ska gå till, för att skydda relikerna ifrån förfalskning. För att en relik ska få vördas offentligt krävs även ett formellt äkthetsintyg ifrån Kyrkan, som berättar om Kyrkans efterforskningar av reliken och som berättar om helgonet. Nästan alla reliker i Sankt Antonius Kapell har ett sådan äkthetsintyg.

Det finns tre olika relikklasser. En förstaklassrelik är en del av ett helgon, såsom en benbit eller hennes hår, samt redskapen ifrån Kristi Passion. En andraklassrelik är något som har ägts av ett helgon eller ett tortyrredskap som användes på en martyr. En tredjeklassrelik är något som har vidrört en första- eller andraklassrelik. Vem som helst kan skapa sin egen tredjeklassrelik genom att låta ett föremål vidröra en första- eller andraklassrelik, inklusive ett helgons grav.