Påvens katekes - Den sårade familjen

Här är en översättning av hela onsdagens allmänna audiens under vilken påven fortsatte att tala om sårade familjer, om skilda omgifta och om hur de ska bemötas:

Med den här katekesen återvänder vi till vår reflexion om familjen. Förra gången talade jag om familjer som sårats av att makarna inte förstår varandra. Idag tänkte jag fästa vår uppmärksamhet på något annat: hur man skall ta hand om dem vars äktenskap har misslyckats oåterkalleligen och som har inlett ett nytt förhållande.

Kyrkan vet mycket väl att en sådan situation strider mot det kristna sakramentet. Men kyrkan är en lärare med en moders hjärta: ett hjärta som får sitt liv av den Heliga Anden och som alltid söker människors bästa och deras räddning. Därför känner kyrkan plikten “av kärlek till sanningen” att “skilja på olika situationer”. Så uttryckte sig den helige Johannes Paulus II i sin apostoliska maning , Familiaris consortio (n. 84). Som exempel nämnde han skillnaden på den som har undergått en separation och den som har åstadkommit den. Man måste göra en sådan urskillning.

Om vi sedan betraktar dessa nya förhållanden med de minsta barnens ögon  - och barnen betraktar oss – så ser vi ännu tydligare hur bråttom det är att våra gemenskaper verkligen tar hand om de människor som lever i sådana situationer. Därför är det viktigt att gemenskapen stil, språk och attityd alltid skall ta stor hänsyn till personer, särskilt små barn. Det är de som får lida mest i dessa situationer. Och hur skulle vi för övrigt kunna förmana dessa föräldrar att göra allt för att ge sina barn en kristen fostran och föregå med gott exempel genom en övertygad och utlevd tro, om vi håller dem borta från gemenskapens liv som om de vore exkommunicerade? Man måste undvika att lägga nya bördor ovanpå dem som barnen redan får bära i dessa situationer. Tyvärr är dessa barn många. Det är viktigt att de får erfara att kyrkan är en moder som bryr sig om alla, och som alltid är beredd att lyssna och mötas.

De senaste årtiondena har kyrkan faktiskt inte legat på latsidan. Dessa frågor har studerats av biskoparna med mina föregångares ledning och stöd. Man har blivit allt mer medveten om att kyrkan måste inte en inställning av syskonskap och omsorg i kärlek och sanning till de döpta som lever i ett nytt förhållande efter att det sakramentala äktenskapet har misslyckats. Dessa människor är inte exkommunicerade, och skall inte behandlas som om de vore det. De hör fortfarande till kyrkan.

Påven Benedictus XVI tog upp denna fråga och sade att det behövs en uppmärksam urskillning och en vis pastoral omsorg. Han var medveten om att det inte finns några ”enkla recept” (tal till sjunde världsmötet för familjer, Milano 2 juni 2012, svar nr. 5).

Därför har herdarna ofta uppmanats att tydligt och konsekvent visa att gemenskaperna är redo att ta emot och uppmuntra dessa personer för att de allt mer skall leva ut och utveckla sin tillhörighet till Kristus och kyrkan genom bön, genom att lyssna till Guds ord, genom att delta i liturgin, genom att ge sina barn en kristen fostran, genom nästankärlek och omsorg om fattiga, genom engagemang för rättvisa och fred.

Bibelns liknelse om den gode herden (Joh 10:11-18) sammanfattar det uppdrag som Jesus fått av Fadern: att ge sitt liv för sina får. Denna inställning är en förebild också för kyrkan, som tar emot sina barn som en moder som ger sitt liv för dem. ”Kyrkan är kallad att vara Faderns hus med alltid öppna dörrar […]” - Inga stängda dörrar! Inga stängda dörrar! – ”Alla kan på det ena eller andra sättet leva Kyrkans liv; alla kan vara med i gemenskapen. Kyrkan […] är Faderns hus där det finns plats för alla med alla deras problem” (Apostoliska maningen Evangelii gaudium (Evangeliets glädje), nr. 47).

På samma sätt är alla kristna kallade att göra som den gode herden. Särskilt kristna familjer kan samarbeta med honom genom att ta hand om sårade familjer och genom att stötta deras trosliv i gemenskapen. Var och en kan dra sitt strå till stacken genom att inta den gode herdens inställning, han som känner alla sina får och inte utesluter något av dem från sin gränslösa kärlek.