Påven möter unga ministranter på Petersplatsen "Håll er nära altaret!"

Påven Franciskus tog emot omkring 12 000 unga pilgrimer på Petersplatsen klockan 18 på tisdagskvällen. De är i Rom under dessa dagar på den 11:e internationella pilgrimsresan till Rom för unga pojkar och flickor som ministrerar under mässan i sina hemförsamlingar. Denna pilgrimsresa äger rum vart femte år. Resans tema är i år taget ur profeten Jesaja ”Här är jag. Sänd mig.”. Deltagarna som kommer från ett dussintal länder, däribland Frankrike, Italien, Portugal, Schweiz, Ungern, Serbien och Tyskland, besöker olika symboliska platser i Rom under vallfärden, som San Callistos katakomber, där Sankt Tarcisius vilar, ministranternas skyddshelgon. Höjdpunkten var dock kvällens vesper med påven Franciskus. ”För många av deltagarna är detta det första mötet med den katolska kyrkans universalitet och starka gemenskap”, säger ordföranden i organisationen, Msgr Ladislav Nemet, och tillägger att ofta lämnar ungdomarna Rom stärkta i sin uppgift i kyrkan.

Påven Franciskus tackade de unga för att de hade kommit så många, trots Romsolens hetta, och han välkomnade de ”till staden där apostlarna Petrus och Paulus led martyrdöden”.

Påven utgick från vallfärdens tema ur profeten Jesaja och sa:

”Profeten Jesaja upptäckte sanningen att det finns en glädje i att inse att vi är svaga och små, men att vi med Guds hjälp får styrkan att bemöta livets utmaningar. Gud renade Jesajas avsikter, förlät hans synder, botade hans hjärta och gjorde honom redo att kunna föra Guds ord till sitt folk. På så sätt blev han ett redskap för Guds barmhärtighet. Jesaja insåg att, genom att anförtro sig till Herren, omvandlades hela hans existens.

Den bibliska vers som vi just har hört talar till oss just om detta. Jesaja hade en vision om Herrens härlighet. Samtidigt, såg han att även om Herren uppenbarade sig, förblev han fortfarande långt borta. Jesaja var förvånad över att upptäcka att det var Gud som tog det första steget; Gud är den som närmar sig. Han märke att Guds agerande inte lät sig hindras av hans brister; det var Guds godhet allena som möjliggjorde att han kunde anta uppdraget och förvandlas till en helt ny person och så besvara Herrens kallelse och säga ”Här är jag. Sänd mig” (Jes 6: 8).

Ni är mer lyckligt lottade idag än profeten Jesaja, för i eukaristin och i de andra sakramenten, upplever ni Jesu intima närhet, kraften i hans närvaro. Ni möter inte Jesus sittande på en hög tron utan i brödet och vinet i eukaristin. Liksom Jesaja, ser var och en av er att Gud, alltid förblir oändligt  mycket större, bortom vår förmåga att förstå honom i hans djupaste väsen, trots att han kommer nära oss i Jesus och böjer sig ner mot oss med kärlek. Det är han som, i dopet, har gjort dig till en ny skapelse; och det är han som alltid tålmodigt väntar på ditt svar på hans initiativ, han som erbjuder förlåtelse när man ödmjukt ber om det.

Om vi ​​inte motarbetar honom så kommer Jesus att beröra våra läppar med lågan av hans barmhärtiga kärlek, som han gjorde med profeten Jesaja. Detta kommer att göra oss värdiga att ta emot honom och föra honom till våra bröder och systrar. Liksom Jesaja, uppmanas även vi till att inte förbli stängda i oss själva, eller se vår tro som en underjordisk bunker till vilken vi flyr i svåra stunder. Snarare är vi kallade att dela glädjen av att veta att vi har valts och räddats av Herrens barmhärtighet, glädjen över att tron ger oss nya riktningar för våra steg, och att den gör oss fria, starka och redo.

Det är vackert att inse hur tron leder oss ut ur oss själva, ur vår isolering. Tron gör oss naturligt till missionärer, den drar oss mot andra, med glädjen att vara Jesu vänner.

Kära altarpojkar och altarflickor, ju närmare ni är altaret, ju mer kommer ni att vända er till Jesus i er dagliga bön, ju mer kommer ni att få näring genom Ordet och Herrens kropp, och ju bättre kommer ni att förmedla gåvan ni har tagit emot, till andra. Tack för att ni tjänstgör vid Herrens altare. Tack för att ni har svarat som profeten Jesaja på Herrens kallelse: "Här är jag. Sänd mig"(Jes 6: 8).”