"Alla har vi inom oss en andlig hunger, som bara Jesus kan mätta!"

I augusti månads första Angelusreflektion uppmanade påven Franciskus de troende till att se bortom gåvan, till givaren. ”Gud själv är gåva, han är både givaren och gåvan!” Till de samlade på Petersplatsen, som utmanade dagens hetaste timme med sin närvaro vid tolvslaget, sa påven att vi måste alltid ha evigheten som horisont under vår jordiska smärtfyllda historia.

Påven Franciskus utgick från dagens läsning ur Johannesevangeliet, då folket efter att Jesus har multiplicerat brödet söker efter honom och slutligen finner honom i Kafarnaum. Han förstår orsaken till deras entusiasm att följa honom och säger tydligt: ​​"Ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta" (Joh. 6: 26). Folket följde honom i själva verket för det materiella brödet, som den föregående dagen hade släckt deras hunger. De förstod inte att brödet, brutet för många, var ett uttryck för själva Jesu kärlek. De gav mer värde till brödet än till honom som givare. Inför denna andliga blindhet, betonar Jesus behovet av att gå bortom gåvan, att upptäcka, och lära känna givaren. Gud själv är gåva och även givaren”, förklarade påven. ”I gesten att ge bröd finner folket givaren, som är Gud.”

Påven fortsatte med att understryka hur dessa ord uppmanar oss att ”bejaka ett perspektiv som inte bara fokuserar på vardagens bekymmer som att äta, klä sig, på framgång och karriär. Jesus talar om en annan näring, en näring som inte förgår och som det lönar sig att söka efter och ta emot. Han uppmanar: "Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er” (v 27). D.v.s. sök frälsningen, mötet med Gud.”

”Med dessa ord, vill han att vi ska förstå att förutom fysisk hunger har vi inom oss en annan hunger - alla har denna hunger - en viktigare hunger, som inte kan mättas av vanlig mat. Det är hungern efter livet, hungern efter evigheten som bara Jesus kan uppfylla, eftersom han är "livets bröd" (v. 35). Jesus eliminerar inte den dagliga oron och sökandet efter mat, nej, han eliminerar inte oron för det som kan göra livet lättare. Jesus påminner oss dock om att den sanna innebörden av vår jordiska existens är i slutet, i evigheten, i mötet med honom, och han påminner om att mänsklighetens historia med sina lidanden och glädjeämnen måste ses i ett evighetsperspektiv, det vill säga i det slutgiltiga mötet med honom som perspektiv. Detta möte upplyser alla våra dagar.”

”Om vi ​​tänker på detta möte, denna stora gåva, kommer livets små gåvor och även lidanden och bekymmer att belysas av hopp om detta möte. "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta" (v. 35). Detta är en hänvisning till eukaristin, den största gåvan som uppfyller själen och kroppen: att träffa och välkomna Jesus i oss, "livets bröd", som ger mening och hopp till livets ofta så slingrande väg. Detta "livets bröd" ger oss dock en uppgift, att vi i vår tur besvarar våra medmänniskors andliga och materiella hunger. Om vi vittnar om vår broderlighet, gör vi Jesus och hans kärlek närvarande bland människorna.”

”Må Jungfru Maria hjälpa oss att hitta och följa hennes son Jesus, det sanna brödet, det levande brödet som är oförgänglig och varar för evigt liv”, avslutade påven Franciskus.