Benedictus XVI: Den sakrala musiken leder till Guds sanning

Den stora sakrala musiken får inte försvinna från liturgin, den kan vara mycket viktig för deltagandet i den heliga mässan. Det säger påven emeritus Benedictus XVI som har utmärkts till hedersdoktor av det påvliga universitetet Johannes Paulus II och Musikhögskolan i Krakow. En delegation tillsammans med ärkebiskopen av Krakow kardinal Stanislaw Dziwisz kom till Castel Gandolfo från Polen för att överlämna utmärkelsen.

Kärlek och död och Gud. Det är ur människans erfarenheter med det gudomliga som den mest storslagna musiken skapas. Som musiken av Mozart, Bach och andra som uttrycker Guds sanning.

Påven emeritus talar om hur den helige Johannes Paulus II visade hela bredden av trons uttrycksmöjligheter i liturgin under sina resor över världens kontinenter. Västvärldens stora musik har fötts och utvecklats genom liturgin så den hör ihop med liturgin, säger han och fortsätter:

Inom alla kulturer och religioner finns stor litteratur, arkitektur, måleri och skulptur och överallt finns också musik. Men inte någon annanstans finns det en större musik än den som har skrivits för den kristna tron – från Palestrina till Bach, till Händel och Mozart, till Beethoven och Bruckner. Västvärldens musik är unik och har inte någon jämförelse i andra kulturer.

Påven emeritus säger att där vi möter den levande Gud som genom Kristus kommer oss till mötes, där föds och växer skönheten på nytt.

Enligt mig visar denna musik kristendomens sanning, säger påven emeritus och vidare att storheten i musiken visar att den har skrivits i samklang med Guds sanning. Därför är den stora sakrala musiken teologisk och har en stor betydelse för den kristna tron, även om den inte nödvändigtvis måste spelas hela tiden. Å andra sidan, avslutar han, får den inte försvinna från liturgin utan den kan utföras som en del i firandet av trons mysterium.