Uruppförande av mässan ”Papae Francisci”

I jesuiternas kyrka i Rom Chiesa del Gesù uruppförs mässan ”Papae Francisci” tillägnad påven Franciskus. Kompositören Ennio Morricone har skrivit verket på uppdrag av Jesuitorden för 200-årsfirandet av återställandet av orden. Uruppförandet har skjutits fram på grund av kompositörens hälsa men nu är alltså allt klart. Stefano Cucci dirigerar Roms sinfonietta tillsammans med körer från Santa Cecilia-akademien och Roms operahus.

Ennio Morricone berättar för Vatikanradion om sitt verk. Han säger att det var en ny utmaning men att han är nöjd med resultatet nu när han har lyssnat på repetitionerna. Detta är hans första mässa och han berättar att hans fru bad honom skriva en mässa för flera år sedan, men att han aldrig kunde bestämma sig. Nu ser Morricone arbetet som något fantastiskt och som ett nästan mirakulöst sammanträffande: Jag träffade pater Libanori och han bad mig att skriva en mässa till 200-årsfirandet av återställandet av Jesuitorden. Det som slår mig med detta uppdrag är att jag skrev filmmusiken till ”The Mission” som handlar om jesuiternas historia i Sydamerika fram till dess upplösning 1750. Vilket sammanträffande! På något sätt har jag deltagit i deras upplösning och nu tar jag del av återställandet. Sedan är har vi den första påven som är jesuit – så min musik har jag tillägnat honom.

Morricone berättar om hur han har byggt upp verket: Jag valde två körer enligt Venedigskolans Gabrieli och Willaert, som började använda sig av dubbelkörer. Jag tog bort violiner och violan vid instrumentationen för de gav ett lite för ljuvt intryck. Det måste vara mer allvarligt. Så jag la till percussion, 5 trumpeter, 5 horn, 5 tromboner och 2 orglar. Jag har varit trogen den gregorianska formen. Sedan använde jag även andra former med en aning dissonanser. Så jag har tagit mig friheter även om stycket är tydligt liturgiskt.

Kompositören berättar vidare att det är ett lugnt stycke med inslag av dramatik. I början av mässans partitur har han skivit tre krucifix. Horn och trumpet spelar nya ljud –”treeningheten multiplicerad med sig själv” säger han. Den diagonala delen spelar orkestern och den vertikala skapar tre andra ljud – så återigen en Treenighet. Han säger att han tycker om denna symbolik. Kören, som även skulle kunna sjungas av församlingen, ber tyst medan orkestern spelar. Det blir som en folkmassa som säger orden, berättar han, och denna inledning pågår i en och en halv minut innan mässans Kyrie.

Morricone säger att musiker genom tiderna bär på en Gudstro oavsett om de utövar den eller ej. Tradition och nyskapande förenas till något stort avslutar Ennio Morricone om sitt verk.