Juni månad tillägnad Jesu Heliga Hjärta

Juni månad är här och efter maj som i den katolska kyrkan är en månad tillägnad Jungfru Maria, kommer juni månad tillägnad Jesu Heliga Hjärta.

Vördnaden av Jesus Heliga Hjärta har sina rötter i medeltiden. Vi möter den i medeltida mystiker som Matilda av Magdeburg (1207-1282), Matilda av Hackenborn (1241-1299) och Gertrud av Helfta (ca. 1256-1302), men den folkliga vördnaden blommade ut först några sekel senare.

Marguerite-Marie Alacoque heter en fransk ordensyster, som levde i slutet av 1600-talet i ett kloster i Paray le Monial, tillhörande Visitationssystrarna som den Helige Frans av Sales hade grundat. Bara ett par år efter sitt inträde i klostret började Jesus uppenbara sig för Syster Marguerite-Marie. Det rörde sig om privata uppenbarelser under vilka Jesus beskriver hur hans hjärta svämmar över av kärlek till människorna och hur han vill att hon ska förmedla detta för sin omvärld.

Den första uppenbarelsen var år 1673, och därefter följde många. Under en uppenbarelse 1674 uppmanade Jesus till att ta emot kommunionen varje första fredag i månaden, tillägnad hans Heliga Hjärta och tillbringa en timme i bön varje torsdag mellan kl 23-24, till minne av hans lidande i Getsemanes trädgård, i bön om barmhärtighet för syndarnas omvändelse.

Jesus ger även alla dem som följer denna uppmaning om bön och kommunion den första fredagen varje månad, en serie löften, och han ber syster Margarite-Marie att göra dem kända för världen.

Syster Marguerite-Marie visste inte hur hon skulle göra, då hon var omgiven av misstro från sina medsystrar, som inte ens tillät henne göra en bild av Jesu Heliga Hjärta. Men Jesus uppmuntrade henne. I en uppenbarelse sa han: "Var inte rädd för någonting. Jag ska regera trots mina fiender och alla som försöker motsätta sig."

Marguerite-Marie anförtrodde sig till Gud, och snart erbjöds hon den hjälp hon behövde. Jesuitpater Claude La Colombiere, som under många år var hennes andliga vägledare, såg att de uppenbarelser som Marguerite-Marie berättade om verkligen var från Gud. Han stödde hennes sak i orden och blev även en apostel för hängivenheten till det Heliga Hjärtat.

Sakta men säkert spreds vördnaden för det Heliga Hjärtat,  först i klostret, sedan i familjer, församlingar och i samhället. Efter Syster Marguerite-Maries död såg man en extraordinär spridning, så pass stor att påven Clemens XIII, 1765, inrättade en särskild dag under kyrkoåret för denna fest, Jesu Allra Heligaste Hjärta, till fredagen efter Corpus Christi oktaven. Detta var den dag som Jesus själv hade sagt till Marguerite-Marie att hans hjärta skulle firas. Corpus Christi infaller, på torsdagen efter Treenighetens söndag, som är en vecka efter Pingst. Med andra ord infaller Jesu Heliga Hjärtas högtid 19 dagar efter Pingst. Till sin förvåning fann påven Clemens VIII då, att redan 1090 katolska ordnar redan var vigda till Jesu Heliga Hjärta. Påven Pius IX gjorde högtiden till en helgdag som hela den katolska kyrkan skulle fira. 

Marguerite-Marie dog 1690, 43 år gammal, efter att ha tagit emot uppenbarelser under 17 år. Hennes biktfader Claude La Colombiere, hade beordrat henne att skriva ner dem, vilket hon motvilligt gjorde. I en mening uttryckte hon sin önskan att inte uppmärksammas, och leva åtskilt: ”Allt från Gud och ingenting från mig; alla av Gud och ingenting av mig; allt för Gud och ingenting för mig."

År 1864 saligförklarade påven Pius IX Marguerite-Marie Alacoque, och år 1920 helgonförklarades hon av påven Benedictus XV. Men innan dessa hade påven Leo XIII sett till att hennes skrifter och budskap hade samlats i ett verk, och den 11 juni 1899 vigde han hela jorden till Jesu Heliga Hjärta, vilket är en av Jesu uppmaningar. 

Pius X uppmanar i ett dekret att mänskligheten bör vigas till Jesu Heliga Hjärta varje år, den vigning som Leo XIII gjorde skulle upprepas en gång om året. Därefter bekräftar Pius XI uppenbarelsernas trovärdighet i encyklikan Miserentissimus Redemptor, skriven år 1928, och skriver att ”Jesus manifesterade sig för den heliga Marguerite-Marie Alacoque, och lovade att de som ärar hans hjärta ska få ett överflöd av himmelsk nåd." Encyklikan hänvisar till samtal mellan Jesus och Sankta Marguerite-Marie flera gånger och bekräftade vikten av vigning, botgöring och gottgörelse till Jesu Heliga Hjärta.

1956 skrev påven Pius XII, en encyklika, Haurietis aquas, med instuktioner om hur hela den romersk katolska kyrkan ska vörda Jesu Heliga Hjärta, och år 2006 skickade påven Benedictus XVI ett brev till fader Peter Hans Kolvenbach, Jesuiternas generalsuperior, på 50-årsdagen av encyklikan Haurietis aquas. I sitt brev bekräftar påven Benedictus XVI vikten av hängivenheten till Jesu Heliga Hjärta:

”När vi utövar denna hängivenhet, tackar vi inte bara Gud för hans kärlek till oss, utan vi fortsätter även att öppna oss för denna kärlek, så att våra liv blir allt mer  formade av den ... Det är därför som denna vördnad, helt inriktad på Guds kärlek, som offrar sig själv för oss, är av en oersättlig betydelse för vår tro och våra liv i kärlek.”

Vördnaden för Jesu Heliga Hjärta har fortsatt att växa och sprida sig i världen. I den heliga Marguerite-Marie Alacoques skrifter finns Jesu löften samlade – löften om nådegåvor till dem som vördar hans hjärta:

Jag kommer att bevilja de nådegåvor som är nödvändiga för deras livssituation

Jag kommer att ge frid till deras familjer.

Jag kommer trösta dem i alla deras bekymmer.

Jag ska vara deras tillflykt i livet och i synnerhet i döden.

Jag kommer att välsigna alla deras åtaganden och uppdrag rikligt.

Syndarna kommer i mitt hjärta finna barmhärtighetens källan och oändliga ocean.

Ljumma själar ska bli brinnande.

Ivriga själar ska snabbt växa mot fullkomlighet.

De platser där bilden på mitt Heliga Hjärta exponeras och vördas ska bli välsignade.

Jag kommer att ge prästerna förmågan att beröra de mest förhärdade hjärtan.

Persons som sprider denna hängivenhet skall få sina namn för evigt skrivna i mitt hjärta.

Till alla dem som går till kommunion den första fredagen, nio månader i följd, kommer jag att ge nåden att inte dö utan slutlig ånger och bot, eller utan att ta emot sakramenten; mitt hjärta kommer att vara deras säkra tillflykt i den sista timmen.