2015-03-05 11:49:00

Fastans 40 kyrkor i Rom - en gammal tradition


Under fastan håller man i Rom liv i en tradition som har sina rötter i 300-talet. Varje dag under fastan har en station, en kyrka, som man kan vallfärda till och i vilken man kan delta i mässan. I den Eviga Staden är fasteresan även en geografisk vandring, och intresset att besöka stationskyrkorna ökar för var år som går. Traditionen hålls även vid liv tack vare att Roms seminarier har som fastebruk att seminaristerna varje morgon beger sig till dagens kyrka, för att delta i den heliga mässan. Men vad är den antika betydelsen av seden? Vad är en ’statio’?

En ’statio’ är först och främst en vaka, en förberedelse, förenad med en fasta. Den helige Ambrosius understryker hur ’statio’ är en militär term som får oss att tänka på väktaren som övervakar lägret. Detta beskriver fastans inställning, att vara alert, att vaka, gör bot, omvända sig, ge allmosor och fasta. Rent konkret tog ’statio’ form när de troende började samlas på martyrernas gravar – martyrerna samlade de troende i kyrkorna som var byggda på deras gravplatser och martyren representerade så konkret ’statio’ – trons väktare. Detta kan vi läsa om i Depositio Martyrum från 336, där även kollekten liksom processionen, som sedan blev en del av liturgin, beskrivs. Denna procession leder påven varje år på askonsdagen från Sankt Anselmo till Sankta Sabinas kyrka på Aventinen, medan man sjunger helgonlitaniorna och ber om helgonens förbön. Liber Pontificalis uppmanar till att alltid inleda besöket i stationskyrkan med en procession.

Till en början leddes alltid liturgin i stationskyrkorna av en biskop – i Rom av påven. Traditionen spred sig över hela Europa och till Nordafrika, men sekvensen stationer i de liturgiska böckerna var alltid kyrkorna i Rom, för att stärka gemenskapen med Rom och dess biskop, påven. Liber Pontificalis beskriver hur påven Hilarius organiserar stationerna, men den första omorganisation och riktiga etableringen av traditionen gör Gregorius den Store på 500-talet. Med honom blev kyrkorna 40, en för varje dag. Påven begav sig till en närliggande kyrka, tog emot kollekten, gick i procession till stationskyrkan, sjungandes helgonlitaniorna  och väl framme höll han en vaka, som sedan ersattes av firandet av eukaristin.

Under historien har traditionen haft sina upp- och nedgångar. I samband med påvens exil i Avignon minskade denna liturgiska praxis anmärkningsvärt. Den helige Karl Borromeo och påven Pius V återupptog traditionen, men med Italiens enande blev det förbjudet att ha processioner på gatorna och då upphörde stationsliturgin återigen. Efter Lateranpakten på 1900-talet blomstrade den romerska stationsliturgin upp igen tack vare msgr. Respighi, som nylanserade seden. Sedan dess har påven deltagit vid den första stationen, i Sankta Sabina, på askonsdagen. Från Gregorius den Stores tid till idag har det skett vissa förändringar, några kyrkor har ändrats, ett par finns inte längre. Men ännu lever stationskyrkorna kvar som ett viktigt och konkret svar på enhet med biskopen, och det alltid närvarande behovet av andakt och vaka, att söka en djup inre omvändelse, att vakt över sin tro i gemenskap med de heliga, som gått före oss. Framförallt är det ett sätt för de troende att återupptäcka insikten om att tillhöra den främsta och enda gemenskapen med Kristus på altaret.

Stationskyrkorna i rom är följande:

Askonsdagen - Santa Sabina

Torsdagen efter askonsdagen – San Giorgio al Velabro

Fredag ​​efter askonsdagen - Santi Giovanni e Paolo al Celio

Lördag efter askonsdagen – Sant’Agostino (tidigare San Trifone)

Första söndagen i fastan - San Giovanni in Laterano

Måndagen i den första veckan i fastan - San Pietro in Vincoli

Tisdagen i den första veckan i fastan  - Sant’Anastasia

Onsdag i den första veckan i fastan - Santa Maria Maggiore

Torsdag den första veckan i fastan - San Lorenzo in Panisperna

Fredag i den första veckan i fastan – Santi XII Apostoli

Lördag den första veckan i fastan - Peterskyrkan i Vatikanen

Andra söndagen i fastan - Santa Maria in Domnica

Måndagen den andra veckan i fastan - San Clemente

Tisdagen i andra veckan i fastan - Santa Balbina

Onsdagen i den andra veckan i fastan - Santa Cecilia

Torsdagen i andra veckan i fastan - Santa Maria in Trastevere

Fredag ​​den andra veckan i fastan - San Vitale

Lördagen den andra veckan i fastan – Santi Marcellino e Pietro

Tredje söndagen i fastan – San Lorenzo Fuori le Mura

Måndagen i den tredje veckan i fastan - San Marco

Tisdagen i den tredje veckan i fastan – Santa Pudenziana

Onsdagen i den tredje veckan i fastan - San Sisto

Torsdagen i den tredje veckan i fastan – Santi Cosma e Damiano

Fredagen i den tredje veckan i fastan - San Lorenzo in Lucina

Lördagen den tredje veckan i fastan - Santa Susanna

Fjärde söndagen i fastan – Santa Croce in Gerusalemme

Måndag den fjärde veckan i fastan – Santi Quattro Coronati

Tisdag den fjärde veckan i fastan - San Lorenzo in Damaso

Onsdag den fjärde veckan i fastan – San Paolo Fuori le Mura

Torsdag den fjärde veckan i fastan - Santi Silvestro e Martino ai Monti

Fredagen den fjärde veckan i fastan - Sant'Eusebio

Lördag den fjärde veckan i fastan – San Nicola in Carcere

Femte söndagen i fastan - Peterskyrkan i Vatikanen

Femte måndagen i fastan -  San Crisogono

Femte tisdagen i fastan – Santa Maria in Via Lata (tidigare San Ciriaco)

Femte onsdagen i fastan - San Marcello

Femte torsdagen i fastan – Sant’Apollinare

Femte fredagen i fastan - ​​Sant'Eusebio

Femte lördagen i fastan - Santo Stefano

Palmsöndagen - San Giovanni in Laterano

Måndagen i Stilla Veckan – Santa Prassede

Tisdagen i Stilla Veckan - Santa Prisca

Onsdagen i Stilla veckan - Santa Maria Maggiore

Skärtorsdagen - San Giovanni in Laterano

Långfredag ​​– Santa Croce in Gerusalemme

Påskafton - San Giovanni in Laterano

Påskdagen - Santa Maria Maggiore 








All the contents on this site are copyrighted ©.