2015-03-05 12:33:00

Familjen: barnen


"Efter att ha reflekterat över moders- och fadersgestalten, tänkte jag ägna den här katekesen åt barnet, eller, rättare sagt, barnen. Jag utgår från en vacker bild hos profeten Jesaja. Han skriver: “Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer från fjärran, dina döttrar bär man i famnen. När du ser det skall du stråla av lycka, ditt hjärta skall bäva och bulta” (60,4-5a). Det är en strålande vacker bild, en bild av lyckan i återföreningen mellan föräldrar och barn, som vandrar tillsammans mot en framtid av frihet och fred, efter en lång tid av uppoffringar och splittring, när det judiska folket var långt från sitt hemland." Det sa påven under onsdagsaudiensen den 11.02.2015. 

Det finns ett nära band mellan ett folks hopp och harmonin mellan olika generationer. Barnens glädje gör så att föräldrarnas hjärtan bultar och öppnar en ny framtid. Barnen är familjens och samhällets glädje. De är inte en fråga om förökningsbiologi och inte heller ett av många sätt att förverkliga sig. Barnen är en gåva. Varje barn är unikt, och samtidigt har det ett starkt band till sina rötter. Att vara son eller dotter enligt Guds plan är att bära på minnet och hoppet av en kärlek som har förverkligat sig genom att tända ett nytt, unikt människoliv. Och för föräldrarna är varje barn sig själv, olikt andra. Jag minns vad min mamma brukade säga om oss barn – vi var fem stycken. När någon frågade henne vilket barn hon föredrog, brukade hon svara: ”Jag har fem barn, som handens fem fingrar. Om någon slår mig på ett finger, gör det ont. Om någon slår mig på ett annat finger gör det också ont. Alla fem gör ont. Alla är de mina barn, men de är olika som fingrarna på en hand.” Så är det i en familj. Barnen är olika, men de är alla barn. 

Man älskar ett barn för att det är ens barn. Inte för att det är vackert eller för att det är på det enda eller andra sättet, utan för att det är ens barn. Inte för att det tycker som jag eller förverkligar mina önskemål. Ett barn är ett barn: ett liv som fått sitt upphov av mig men vars syfte är barnet självt, dess bästa, familjens, samhället och hela mänsklighetens bästa. 

Härav kommer också den djupaste erfarenheten av barnaskapet, som låter oss upptäcka den oförtjänta kärleken, som aldrig upphör att förvåna oss. Det är skönheten i att vara älskad i förväg: barnen är älskade redan innan de kommer. Ofta möter jag mammor på torget som visar mig sin mage och ber om min välsignelse... Dessa barn är älskade redan innan de föds. Detta är oförtjänt kärlek, de älskas innan de föds, som Guds kärlek, som alltid älskar oss först. De älskas innan de har gjort någonting för att förtjäna det, innan de lärt sig tala eller tänka, ja redan innan de föds! Utan barnaskap kan man inte lära känna Guds kärlek, som är den yttersta källan till detta verkliga underverk. I varje barns själ, hur sårbar den än må vara, lägger Gud ner sin kärleks sigill, som är grundvalen för barnets värdighet, en värdighet som ingenting och ingen kan omintetgöra. 

Idag verkar det vara svårare för barnen att föreställa sig sin egen framtid. Fäderna har kanske dragit sig tillbaka, och barnen har blivit mer osäkra när det gäller att ta steg framåt. Vi kan lära oss ett gott förhållande mellan generationerna av vår himmelske fader, som låter var och en vara fri men aldrig lämnar oss ensamma. Och om vi går vilse, fortsätter han att följa oss tålmodigt utan att minska sin kärlek till oss. Den himmelske fadern drar sig aldrig tillbaka i sin kärlek till oss. Han går hela tiden framåt, och om han inte kan gå framåt väntar han på oss, men han går aldrig tillbaka. Han vill att hans barn skall vara modiga och ta hans steg framåt. 

Barnen, å sin sida, skall inte vara rädda för att bygga en ny värld. Det är bara riktigt att de vill att den skall vara bättre än hur de fick den. Men det skall de göra utan arrogans, utan anspråksfullhet. Man måste alltid erkänna barnens värde, och man skall alltid hedra sina föräldrar. 
Det fjärde budet säger att barnen – och vi är alla någons barn! – skall hedra sin fader och moder (jfr 2 Mos 20:12). Detta bud kommer omedelbart efter dem som handlar om Gud själv. Det innehåller faktiskt något heligt, något gudomligt, något som rör själva roten till all annan respekt människor emellan. Bibeltexten låter budet följas av orden: “så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig”. En sund relation mellan generationerna är en garanti för framtiden, en garanti för en verkligt mänsklig historia. Ett samhälle där barnen inte hedrar sina föräldrar är ett samhälle utan heder. När man inte hedrar sina föräldrar förlorar man sin egen heder. Det blir ett samhälle som med tiden fylls av tomma och giriga ungdomar. Men också ett samhälle som snålar med barn, som inte tycker om att omges av barn, som ser dem först och främst som ett bekymmer, en börda, en risk, är ett deprimerat samhälle. Här i Europa känner vi många deprimerade samhällen, för de vill inte ha barn, de har inga barn, nativiteten är mindre än en procent. Varför? Om man ser en familj som är generös med barn som en börda, är det något som är fel! Visst måste föräldraskap måste vara ansvarsfullt, som den salige påven Paulus VI förklarade i sin encyklika Humanae vitae, men att ha många barn betyder inte automatiskt att vara oansvarig. Att välja att inte ha barn är oansvarigt. Att välja att inte ha barn är ett egoistiskt val. Livet föryngrar och får ny kraft av att mångfaldigas. Man blir rikare, inte fattigare! Barnen lär sig att ta hand om sin familj, de mognar genom att dela familjens uppoffringar, de växer genom att uppskatta dess gåvor. Den glada erfarenheten av att ha syskon livar respekten för och omsorgen om föräldrarna, som har rätt till vår tacksamhet. Många av er har barn och vi är alla någons barn. Den som har barn kan tänka en stund i tystnad på sina barn. Vi kan alla tänka på våra föräldrar och tacka Gud för livets gåva. Må Herren välsigna våra föräldrar och era barn. 

Jesus, den evige sonen, som blev son också i tiden, skall hjälpa oss att finna vägen till en ny vår för barnaskapets enkla och stora mänskliga erfarenhet. Mångfaldigandet av fortplantningen är ett mysterium som berikar allas liv, som kommer från Gud själv. Vi måste återupptäcka det och utmana fördomarna, och förverkliga det i vårt liv, i tro och i fullkomlig glädje. Det är så fint när jag passerar mitt ibland er och ser pappor och mammor som lyfter upp sina barn för att de skall bli välsignade. Det är en nästan gudomlig gest. Tack för att ni gör det!








All the contents on this site are copyrighted ©.