Faderns roll i familjen del 2

"Idag tänkte jag fortsätta med den andra delen av vår reflexion om fadersgestalten i familjen. Förra gången talade jag om faran med ”frånvarande” fäder, men idag tänkte jag se mer på den positiva sidan. Också Josef frestades att överge Maria, när han upptäckte att hon var med barn. Men Herrens ängel ingrep och förklarade Guds plan och hans uppdrag som fosterfader, och Josef, som var rättfärdig, ”förde hem sin trolovade” (Matt 1:24) och blev fadern i familjen i Nasaret." Det sa påven under onsdagsaudiensen den 05.02.15. 

"Varje familj behöver en fader. Idag skall vi se närmare på betydelsen av hans roll, och jag tänkte utgå från några ord i Ordspråksboken som en fader säger till sin son: ” Min son, om ditt hjärta fylls av vishet skall mitt hjärta fyllas av glädje. Jag jublar i mitt innersta när jag hör dig säga det rätta” (Ords 23:15-16). Det går inte att uttrycka bättre hur stolt och gripen av fader kan vara över att ha lärt sitt barn vad som verkligen är viktigt i livet, nämligen ett vist hjärta. Denne fader säger inte: ”Jag är stolt över dig för du är precis som jag, för du upprepar vad jag säger och vad jag gör”. Nej, han säger något som är mycket viktigare, och som vi skulle kunna tolka så här: ”Jag skall vara lycklig varje gång jag ser dig handla klokt, och jag skall bli gripen varje gång jag hör dig tala rättfärdigt. Detta är vad jag har velat ge dig, för att du skulle göra det till ditt: förmågan att lyssna och handla, tala och döma med vishet och rättfärdighet. Och för att du skulle kunna bli sådan, har jag lärt dig sådant som du inte visste, jag har rättat fel som du inte såg. Jag har låtit dig erfara en djup och samtidigt försynt kärlek, som du kanske inte uppfattade helt och hållet när du var ung och osäker. Jag har gett dig ett vittnesbörd om principfasthet som du kanske inte förstod, när du bara sökte samförstånd och beskydd. Jag fick själv pröva mitt hjärtas vishet och vaka över överdrivna känslor och besvikelse för att bära bördan av oundvikliga konflikter och för att finna rätt ord för att göra mig förståd. Nu – fortsätter fadern -, när jag ser att su försöker vara likadan med dina barn, och med alla, blir jag rörd. Jag är lycklig över att vara din fader”. Så säger en vis och mogen fader.
 
En fader vet väl vad det kostar att föra vidare detta arv: hur mycket närvaro, ömhet och fasthet som krävs. Men trösten och belöningen är stor när barnen hedrar detta arv! Det är en glädje som återbetalar varje möda, som besegrar varje konflikt och helar varje sår. 

Det första som behövs är därför just att fadern är närvarande i familjen; att han är nära sin hustru, för att dela allt, glädje och smärta, mödor och hopp. Och att han är nära sina barn när de växer upp, när de leker och engagerar sig, när de är tanklösa och när de är bekymrade, när de talar och när de är tystlåtna, när de vågar och när de är rädda, när de går vilse och när de återfinner den rätta vägen. Fadern måste alltid vara närvarande. Att vara närvarande är inte detsamma som att vara en kontrollör! Kontrollörfäder omintetgör barnen och låter dem inte växa. 

Evangeliet visar oss förebilden hos Fadern i himlen – den ende, säger Jesus, som verkligen kan kallas “en god fader” (jfr Mark 10:18). Alla kommer ihåg den otroliga liknelsen som kallas ”den förlorade sonen” eller, bättre, ”den barmhärtige fadern”, i Lukasevangeliets femtonde kapitel (jfr 15:11-32). Vilken värdighet och ömhet hso fadern, som står vid husets dörr och väntar på att sonen skall komma hem! Fäder måste vara tålmodiga. Ofta kan man inte göra annat än att vänta; be och vänta med tålamod, ömhet, storsinthet och barmhärtighet. 

En god fader förmår vänta och förlåta ur sitt hjärtas djup. Visst, han förmår också förebrå med fasthet; han är ingen svag, uppgiven eller sentimental fader. En fader som förmår förebrå utan att förnedra är samme fader som förmår beskydda utan att spara sig. En gång hörde jag en pappa på ett möte med gifta par som sade: ”Ibland måste jag slå barnen litet grann... men aldrig i ansiktet för att inte förnedra dem.” Så bra! Han har verkligen känsla för värdighet. Han måste straffa, gör det på rätt sätt, och går vidare. 

Om det finns någon som kan förklara på djupet “Fader vår”, som Jesus lärt oss, är det därför den som själv är fader. Utan nåden från Fadern i himlen mister fäderna modet och ger upp. Men barnen behöver finna en fader som väntar på dem när de återvänder från sina misslyckanden. De kommer aldrig att medge det, för att det inte skall märkas, men de behöver det, och finner de honom inte, öppnar det sår i dem som är svåra att hela. 

Vår moder kyrkan stöttar med alla krafter fädernas goda och generösa närvaro i familjerna, för de beskyddar de nya generationerna och förmedlar på ett oersättligt sätt tron på rättvisan och på Guds beskydd, som den helige Josef. "